Sommaren som gått var fantastisk. Nu regnar det, men solen går inte bort så lätt. Vi bär den inne i bröstet och drömmer om en lika fin sommar nästa år.

Jag tror bästa dagen var en av semesterns sista. Vi var på Kanaanbadet och det var så där overkligt mycket folk.

Min första reaktion var att flippa ut. Det var bara för mycket folk. Överallt ett myller. Grillar, barn, glassar, hundar, måsar, mopeder. Men vi gav oss i kast med det böljande havet av kroppar. För sen kom det riktiga havet. Dit vi ville. Mälaren.

Sval. Svalkande. Och varm. Allt på en gång. Och visst stod det en massa ben i vattnet, men det fanns ändå plats över. Dessutom låg det en skön stämning över hela stranden. Det var frid som låg i luften. Finns det hjärterum finns det stjärterum. På Kanaanbadet den dagen fanns till och med plats för en främmande filt över min egen filt. Med några centimeter i alla fall.

För en svensk vill inte det säga lite. Varsågod, lägg dig nästan på mig. Det är okej.

Det är stort. Framåt kvällen åkte grillarna fram. Stolar sattes i löst hållna ringar. Nu skulle snacken börja. Vattenpipa. Flintastek. Skratt som rullade ut över vattnet, över till andra sidan. Där ligger två mycket dyra båtar och ett sjöflygplan guppar. Någons pengar. Men jag tror vi har det bättre här, på vår sida. Med Bragokexen och sanden och vanliga lönechecken, snoriga ungar i ärvda kläder. Men vi är glada och friska. Och vi avundas inte. Inte ens sjöflygplanet vill jag ha. Tänk bara vad jobbigt, hålla igång flygtimmarna. Ta planet på dyr service. Vurpa i en dålig landning och krascha allt.

Nä, det får vara. Vi har vår stund av lycka här. Rakt upp och ner. Med hopptornets skränfockar, risken för P-böter med bilen stående i gräset och den diffusa känslan av att man kunde ha varit någon annanstans. I ett annat liv. Kanske legat vid en privat villa i Cannes och bronzat vid poolen. Med Maseratin på sned, inga ungar och en Charlize Theron en armlängd bort.

Visst händer det att jag längtar dit. Men det är ack så sällan. Och det blir bara bättre. Här hemma. Och särskilt den här sommaren, den magiska sommaren 2014.

 

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera