Salta katten från Fazer hamnade i naturen när godiset var uppätet.
Salta katten från Fazer hamnade i naturen när godiset var uppätet.

Kampanjer för att hålla snyggt i stad och natur har genomförts i Sverige sedan 1960-talet. Här på Stunder av lycka undrar vi om det har hjälpt. Läs vidare!

Håll Sverige Rent är ett exempel på en organisation som arbetar mot nedskräpning och som många känner till. Men vilka nås av en sådan ”helylle” förnuftsapparat? Får den genomslag hos rätt grupper?

Skräp finns överallt och många gånger är det seglivad plast som hamnar i naturen
Skräp finns överallt och många gånger är det seglivad plast som hamnar i naturen.

Efter att under sommaren och tidiga hösten ha plockat och fotograferat skräp i stad och parker, på stränder och i villakvarter, längs vägarna och på busshållplatserna, ja, då undrar vi hur det är ställt med skräpmoralen. För det ligger skräp överallt. Verkligen precis överallt.

Men vilka nås av en sådan ”helylle” förnuftsapparat? Får den genomslag hos rätt grupper?

Just nu arbetar vi på Stunder av lyckas redaktion med ett brev som vi kommer att skicka till ett antal mottagare hos stora företag. De äger varumärken som GB Glace, Coca Cola, Red Bull, Mer, Cloetta, Marlboro, Camel och Lucky Strike – förpackningsskräp som ligger i var och varannan buske eller tillplattat och nermosat i marken.

Hur ska man nå att slänga skräp när man inte når upp?
Hur ska man nå att slänga skräp när man inte når upp?

Det är kundens fel som handlat glassen, att pappret hamnar på marken. Men företagen kan göra mer. För tydligen klarar vi konsumenter inte att ta ansvar. Och vem ska då rycka ut?

Vi tycker att företagen ligger närmare till hands än fler böter och förbud. Det hjälper knappast. Någon behöver ta ett ledarskap och vi menar att företagen är rätt rustade. Bara de har viljan.

Under september kommer vi därför att skriva till företagen och fråga hur de tänker i frågan. Är de beredda att ta ett utökat ansvar för nedskräpningen? Till exempel genom att arbeta med information och påverkan genom att använda en del av förpackningen till detta.

Också ”fina” varumärken har kunder som skräpar ner.
Också ”fina” varumärken har kunder som skräpar ner.

Är vi konsumenter lämnade till vårt öde, att drunkna i skräp?

Vad tror du att företagen kommer att svara på vårt brev? 2006 skrev Ingvar Bingman och Lars Alm om nedskräpningen och producenternas ansvar på DN Debatt. Inte mycket har hänt sedan dess.

Vi kommer att rapportera löpande från vår kampanj här på Stunder av lycka. Vi tror också på stort intresse från organisationer precis som Håll Sverige Rent. Så föreningar och organisationer kommer också att få brevet som en kopia.

Vad tycker du? Vem ska ta ansvar för skräpet? Skriv och kommentera. 

Jesper Odelius
Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

2 COMMENTS

  1. Hej där! Jag är också less på nedskräpning i alla former. Det ligger redan stort ansvar (läs kostnad) på producenterna. Den vägen är nog stängd. Däremot kan man ju fundera på om man måste ha en pappkartong till en tandkrämstub…inplastade oigenomträngliga leksaker osv osv. Där skulle man nog kunna lägga in en stöt. Mulleskola tror jag också på. Tidigt drilla barn.

    • Hej Anna! Mulleskola tror jag också på. Och kanske också skola för föräldrarna, som inte tänker på det här tillräckligt. Visst är det redan 1000 saker att tänka på för en förälder, och uppmärksamhet kring olika frågor ropas det på från många behjärtansvärda håll. Men nedskräpningen hör väl ändå till problem som drabbar samhällsfundamentet, vår genemsamma miljö. Hur vill vi ha den? Skitig och klottrig och stökig? Eller hel och avstressande. Varje papper som hamnar på marken är ett för mycket, och tyvärr är det ju vi och inte producenterna som släpper skräpet och lämnar engångsgrillen i parken. Fostran och drill tror jag också på. Visst låter det knarrigt gammaldags, men jag tror att en klassiskt långsiktig propagandamekanism, med många som hjälps åt – bland annat producenterna – skulle göra stor skillnad. Uppslutning, ja, en folkrörelse, om nu sådana finns längre! Tack för din kommentar! Jesper

Kommentera