I dag blev det en tur till City Gross i Bromma. Storhandling på programmet, den första på en månad. Så jag visste att slantarna skulle rulla. Det landade på 2 238 kronor efter 60 intensiva minuter och en 10-kronors rabattkupong för den som köpte två WC-Anka. Det gjorde vi.

Som vanligt var jag och Tora den utsända patrullen. Vi är ett roligare än bra team, men vi gör vårt bästa. Inget blir bättre av att vi än så länge är oändligt mycket mer familjära med Coop Bromma Blocks än City Gross. Vi hittar liksom inte. Inget att underskatta när en hel kundvagn av längsta dubbeldäckarsort ska fyllas.

Utrustade med en sektionerad lista gick ändå besöket bra. Vi var nog snabbast hittills, men det tar ju en god stund. Tora hann tröttna ordentligt lagom till att vi satt kurs mot nappar och välling. Den ungens nappradar är något i hästväg. Hon bara skriker APP!!! när vi närmar oss hyllorna. Först ser jag inte vad hon ser, där vi plöjer genom parfymångorna vid sköljmedlen. Sen ser jag: på hyllans kortsida sitter Esska-nappar som någon tillfällig kampanj utkastad i butiken. Helt otroligt. Jag mumlar något om fel nappsort och kämpar mig mot först välling och sedan nappar och nappflaskor. Där blir Tora helt vild, för nu ser hon sina nappar.

Vi jagar Risentas suveräna müsli Kokossmart men får syn på denna sjukt sköna K Special. Kan det bli mer PK?
Vi jagar Risentas suveräna müsli Kokossmart men får syn på denna sjukt sköna K Special. Kan det bli mer PK?

Blippa ett 3-pack Mam-nappar, sen bläckpennan pang genom förpackningen och upp med tre nappar. KOKA napparna först? Glöm det, det gjorde vi med unge nummer ett. Tora är tuffa nummer tre.

Dagens viktigaste inköp är en chokladask som Märta envisats med i två veckors tid. Hon ska använda ”hela veckopengen” (35 kronor) och köpa choklad till mamma. Här kör City Gross i diket. Tydligen handlar CG-kunden inte chokladaskar, för enda asken i hela den gigantiska matladan är Marabou, förlåt Mondelez, Paradis. Men så får det bli.

Ute på parkeringen gör vi vad vi kan för att brotta vagnen mot bilen. Väl framme vid bilen välsignar jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen, vår bil. En gigantisk, kolsvart SUV, en riktig Jack Bauer-bil. CTU-trucken, som min bror kallar den. Jag öppnar bakluckan och bara vräker in alla prylar. Där är redan fullt med annat skrot och ena extrasätet är uppfällt, men när jag är klar med att stoppa in mat och balen med toapapper, finns ändå plats kvar. Jag myser och studsar upp på förarsätet. Och får i samma ögonblick en tanke i huvudet: tänk att INTE ha bil, men ändå ha barn och fotbollsmatcher och kompisar och kalas och svamputflykter och storhandlingar att klara av. Skulle man klara det?

Jag kommer fram till att det är ett bra uppslag till en text på Stunder. Om att inte ha bil. Alltså INGEN bil, inte bilpool eller elbil, eller dela bil, eller ha en liten skitbil. Ha ingen bil.

Det klart det skulle funka. Man skulle få ordna livet helt annorlunda bara – och med ens blir jag sugen på att försöka.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera