Teknikområden där män totaldominerar tenderar till att vara eftersatta när det kommer till användarupplevelse och design. Fram kommer produkter som anpassats till tekniken och inte människorna. Som Nokias telefoner, som dog med iPhone. Plötsligt fanns en telefon som gick att älska. Adjö Nokia.

Ingenjörerna behöver kort och gott en motkraft, och det i form av esteter och humanister. Brist på detta ger eländiga produkter. Så det är med bävan jag kastar ut min önskan över internet: en programmerbar vattenkran till köket. Då menar jag inte en hiskelig historia med en stor panel proppad med knappar och val. Jag menar en kran som hör ihop med en snygg app.

I appen kan jag bestämma allt uppförande hos kranen: temperatur, hur hård strålen ska vara, kanske också vilken stråltyp, och förstås mängden vatten. Och noggrann ska den vara. Vad ska jag nu med denna till? Jo, självklart är det ytterligare en bekvämlighetsprodukt. Den ska hjälpa mig att något minska stressen och felen i den hetsiga barnfamiljsvardagen.

En lyxpryl? Absolut. Men en bra sådan. Tänk själv. Du lagar frukost till tre barn och två vuxna. Varje dag. Tiden är knapp och massa olika saker ska tajmas. Du vill inte gå upp klockan fem för att hinna allt i snygg och god ordning. Där är spelplanen satt. Med kranen du programmerat kan välling fyllas på (210 mm) medan du gör annat, kaffevatten fyllas i (5 koppar), vatten fyllas till rätt nivå i sodastreamflaskan (till strecket) – medan du gör annat. Ni fattar.

Och förutom detta att slippa göra fel och fel igen, så slipper man också allt spill, som i alla fall jag står för varje dag i köket. Kranen rinner alldeles för länge och fyller sodastreamflaskan tjugo gånger om innan jag hinner stänga av. Helt enkelt för att något kom emellan, akut. Med resultatet att jag spolat ut 10 liter rent vatten i avloppet och dessutom fyllt vatten i flaskans stabiliserande botten. Där ska det inte vara vatten och nu sölar jag ner golvet på väg till sodastreammaskinen, fortsätter droppa vatten ner i baconpannan och avslutar med att blöta ner servetten vid bordet. Skitsaker, VISST. Men i min värld så viktiga skitsaker att jag slantat 10k för en programmerbar kran. Jag får dra ner på annat, men ge mig kranen.

Så jag går ut på nätet och jagar programmerbar kran, med kreditkortet i näven. Och hittar: ingenting. Jo, vänta, jag hittar ju en värld fylld av eländigt designade och fantasilösa produkter på ännu eländigare hemsidor. Lägger jag 1000 spänn kan jag få blått vatten genom färgade LED, kranen hittar jag på Amazon. Men annars inget coolt eller snyggt eller smart. En bildsök på ”programmable facuet” avskräcker ytterligare och jag lägger ner.

Det närmaste jag kommer är företaget Grohe, som har kranar som nosar i utkanterna på det jag vill ha, men som skjuter in sig på att göra bubbelvatten direkt i kranen (jag ser dyra serviceräkningar framför mig), eller att få hett vatten till te i kranen. Äckligt värre. Tevatten kokar jag själv, där jag kan se att vattnet kokar.

Så – nu ska jag crowdfunda en cool, programmerbar kran, med en svinsnygg app till. Dessutom ska den snålspola och skicka mätdata till appen, så vet jag hur mycket vatten som går åt. Och varför inte som Amazon-kranen, sätta färg på vattnet. Varmt vatten är rött, kallt vatten blått. Så ser mina barn när det är säkert att stoppa in händerna.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera