Julia Marinkovic är på väg till nästa mål i livet, resan går  via New York
Julia Marinkovic är på väg till nästa mål i livet, resan går via New York

Julia Marinkovic har en energi som gör det besvärligt att träffa henne om du har en dålig dag. Hennes röntgenblick klär av dig och ser hur du stressar för ofta, äter fel och inte fokuserar tillräckligt på dina mål i livet. För mål måste man ha, menar Julia. Hon är själv på väg till nästa mål, att bli världsstjärna inom dans och musik. Vägen går via New York. Hon åker utan någonstans att bo, men berättar i nästa andetag att en kompis mamma tidigare bott i New York och säkert har kontakter kvar. En så uppenbart lyckoinriktad person gör oss nyfikna, så vi stämde träff med Julia på Svarta Lådan vid Kungsbroplan.

Jag hoppar över vem Julia är, den klassiska bakgrunden som alla intervjuer ska innehålla, och fokuserar i stället på vem hon ska bli:

Varför ska du till New York? Vad händer där som inte händer här? Stockholm är ändå en rätt hipp stad.

— Jag har kommit in vid Broadway Dance Center, en känd skola i New York. Jag sökte och kom in. Jag vill att saker ska börja hända mig och här hemma är det iskallt. Alla är för skeptiska, för försiktiga, för rädda. Jag ska bli musiker och artist.

Men är du inte redan musiker, du håller ju på med det i olika projekt och samarbeten?

— Det sägs att man måste hålla på i tio år eller 10 000 timmar innan man kan säga att man är en musiker. Man ska göra sina timmar bakom keyboard och mikrofoner. Men jag är på väg och jag är stenhårt fokuserad. Man måste jobba hårt och jag jobbar jämt. När man vet att man har en framtid i musiken kan man inte tänka bekvämt. Ta det lugnt kan man göra när man har ordnat sitt imperium.

Så därför åker du till New York, för att uppa tempot?

— Jag vill egentligen inte åka till New York. Men om jag ska vara kvar här i Sverige så måste min musikkarriär starta här hemma. Och det verkar inte vara möjligt. Jag åker till New York för att utnyttja de många möjligheter som jag vet finns där. The American Dream, vet du. Den ska bli min.

Hur ska du jobba på dina möjligheter och kontakter när du är där, om du går i skolan?

— Klasserna är inte hela dagen. Så jag har tid över, och jag har en plan. Jag är superfokuserad och kommer att se till att roffa åt mig kontakter och ta för mig, haha. Det är en annan grej när man reser utomlands, man blir lite knäpp och vågar göra saker man inte vågar här hemma.

Du åker i slutet av januari. Hur förberedd är du, var ska du bo?

— Jag har inget förberett, men skolan fixar boende. Tror jag i alla fall. Sen har jag en kompis mamma som har bott och jobbat i New York. Det ska nog ordna sig. Men det klart det är oroligt. jag hoppas ju att få ihop det. Jag kommer att ta med sparade pengar också. Jag ser ingenting annat än att bli en signad artist, fullbordad.

Lära sig att ta ett nej som nästan ja?

— Ja, det var bra sagt. Och det viktigaste är inte att lyckas i Sverige, även om det skulle vara väldigt stort. Jag vill bara lyckas. Och kanske vill jag allra helst nå en så bred plattform som möjligt. Men visst, jag skulle ju bli extremt stolt om jag kunde få cred här.

Vad säger mamma och pappa och kompisarna?

— Jag har inte sagt något till mina föräldrar, jag orkar inte. Jag har berättat på jobbet och för lite kompisar. Mina kompisar har jag alltid kvar, de tror på mig och det ger mig kraft.

Livnära sig på musiken då, räcker inte det, måste du bli stor stjärna?

— Jag inte vill hanka mig fram som artist, jag vill ha hela drömmen. Jag vill kunna resa överallt, sälja slut, inspirera otroligt många människor. Miljontals. Att kunna påverka ungdomskulturen, den kommande generationen. Mitt motto är noll eller hundra. Gör jag något är det 100 procent. Det är inte okej att gå runt och vänta på att livet ska starta. Du måste ta tag i det själv. Är man ung och hopplöst arbetslös i Spanien till exempel, då kan man inte vänta. Gå över gränserna, lämna Spanien! Kan min musik hjälpa till det minsta lilla hos människor, så de mår lite bättre eller vågar ta tag i sina liv, då har jag lyckats som artist.

Finns det inte redan förebilder inom musiken för de unga?

— Dagens musik har fastnat. Den är inte lika kreativ som förr. Alla samplar, ingen uppfinner något nytt. Det saknas originalitet, och det saknas förebilder. Det vill jag bidra till att ändra på. Se på de kvinnliga artister som är stora, där saknas det förebilder för oss tjejer. Beyoncé och Rihanna är förebilder som inspirerar. Men det behövs fler, många fler. Och jag tycker tjejer paketeras fel i musikindustrin, de är produkter och tillåts inte att vara förebilder. Det blir helt fel när Miley Cyrus står och juckar på scenen.

Okej, så hur blir ditt viktiga år 2015 då? Sammanfatta med en mening.

— Jag ska komma upp i mina 10 000 timmar, då är jag professionell musiker, sen kör jag bara.

[divider]Hör Julia sjunga[/divider]

Hör Julia sjunga till videon för Regnbågsbandet.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera