Utbombat som i Beirut. Adress Bromma.
Utbombat som i Beirut. Adress Bromma.

Det är helt error hemma. Huset är sönderborrat, upphugget, nermalt, styckat och stumpat. Vi bygger om. Mycket.

Mitt i allt detta föder vi familjens fjärde barn. Eller min fru föder och jag tittar på. Makens roll vid förlossningen. Badda pannan, kanske. Saft i sugrör. Stånka med.

På min första kurs i profylaxandning satt vi i ring och skulle berätta hur vi önskade oss förlossningen, som män. Hur den skulle se ut, vår drömbild. När det blev min tur berättade jag om min drömbild: hur det knackar försynt och dörren skjuts upp till herrsalongen, gossebarnet visas upp av piga i svart och vitt, så återgår vi oantastliga mansvarelser till röka och kröka. Old school, liksom. Rummet blev tystare än tyst. Inte en harkling ens.

Men vad fan. Nu är det barn fyra och jag har bloggat senaste profylaxandningsupplevelsen. Det var andra bullar det. Man åldras visst, och ibland blir man något visare. Inte bara tjurig med åren, utan klok också.

Radiatorn väger bly gånger två och ska ändå återanvändas. Så den får stå. Precis där.
Radiatorn väger bly gånger två och ska ändå återanvändas. Så den får stå. Precis där.

Två dagar på patienthotellet (detta charmerande, som ljuva klockor klingande namn) gjorde susen i både kropp och knopp. Sovmorgon trots nyfödd knodd. Den berömda bubblan. Och tydligen gavs möjlighet att skapa distans till röran hemmavid. För när jag kom hem med fru och gossebarn blev det med ens tydligt för mig. Hur jävligt det ser ut här. Och att vi BOR här. Mitt i’t. Mina helt normala och underbara gullebarn bor mitt i denna utbombade kulturöken. Inte en pinal, inte en bok, bara damm, bruk, skit och elände. Osså TV. Men inte med kanaler, nej, för pappa har genomdrivit förbud.

Little Mermaid look på håret passar den här tjejen, som vi döpt till Solan.
Little Mermaid look på håret passar den här tjejen, som vi döpt till Solan.

Lekbacken som kommit åter från döden, den enda, innehöll mest Barbie och billiga kopior på damen. Så jag och minsta klär på och av. Håren är roliga, tycker pappa. Som kammar och fixar. Och så på med superhöga rosa stövletter. Eller svarta stilettklackar. Benen går till himlen och midjan är rent löjligt smal. Allt medan äldsta pojken krigar med soffkuddarna med ett improviserat svärd. Plågar vår vedervärdiga soffa Månstad och ger den ännu fler kärleksbett.

Fast i genussoppan, liksom. Med tvätt överallt och en diskho som svämmar över. Finns det el i dag? Nehej.

Till jul ska allt vara klart. Då ska våra nya liv börja.

Fan tro’t.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera