Stunder av lycka klematis Anna Voltaire

Jag är i hus- alternativt tomtköpartagen. Mycket oroligt och spännande på en och samma gång. Det är inte första gången jag köper hus. Första gången var 1997. Vi flyttade in samma dag som jag födde min första dotter. Bad timing. Sju år senare köpte jag ensam ett femtiotalsradhus för en spottstyver, renoverade upp och sålde två och ett halvt år senare med god vinst. Jag kände att det var dags att dra till ett annat område efter att min då femåriga dotter höll på att bli rånad på en glass och växelpengarna. Den lilla ungen var ej rätt person att jävlas med. Både pengar och glass hade hon med sig hem. Hon är av den kalibern liksom. Då hade jag fått nog av renovering. Nybygge blev det då. Det ångrar nog SMÅa fortfarande. Jag köpte det hus som skulle byggas först och hade mycket stark vilja och fick väggar flyttade och rund mosaik som sedan ingen annan kunde välja…Sa jag att min dotter var karaktärsstark?

I det huset bodde vi knappt åtta månader innan det blev för trångt. Jag var gravid och vi behövde nytt, större, nära. Jag hittade ett fantastiskt hus, jättestort med många rum. Bara vi ville ha det. Det blev vårt och den 26/9-09 flyttade vi in eller, min man flyttade in. Jag födde barn, dålig timing. IGEN.

Nu vill vi byta område. Det nuvarande passar inte med makens jobb. Jättetråkigt för vi bor nära goda grannar, bästa förskolan, mina föräldrar och annat. Men bollen är satt i rullning så snart bär det av. Frågan är bara vart, hurdant och hur mycket???

Av inledningen här kan man förstå att jag är van husletare. Jag har sedan 1996 hållit ett öga på bostadsannonser. Jag har gått på väldiga mängder visningar och köpt tre hus som jag renoverat. I början blev jag alltid förvånad över hur litet allt såg ut i verkligheten. Och hur slitet allt var. Att husen låg nära motorvägar och flygplansbuller.

Nu är jag luttrad. Jag vet att centrumnära betyder att huset ligger 30 centimeter från vägen och 10 meter från bensinmacken. Potential betyder – här kan du renovera tills du blir pensionär och sluttningstomt betyder – skaffa klättringsutrustning.

Dagens skörd verkade på förhand lovande. Ett av husen låg vackert, hade ett växthus som jag så hett efterlängtar och såg lite ”arkitektritat” ut. Hade det varit det skulle det antagligen ha stått först i husbeskrivningen. Det var en sluttningstomt, men med trappa. Bra. Ett extra hus var utlovat. Där doftade det fränt av urin och av den extra toastolsinsatsen att döma hade det bott någon där som inte helt klarade sig själv. På bilderna kunde man se att alla väggar var av omålad plywood, och det är ju lite inne nu. I beskrivningen framgick inte detta så tydligt, desto tydligare live. Men jag gillade det och 10000 liter färg och en sanering av extrahuset senare så hade jag kanske slagit till. Tyvärr var det 200 till på visningen. Det ska bli roligt att se om det når fantasisummor. Ur beskrivningen framgick att köket var utrustat med ”elspis, diskmaskin, kyl/frys och en vedspis”. Jag hade det på känn, att det fanns köksutrustning alltså.

Hus nummer två hade jag redan kikat på. Min bror hade tipsat om det för det har varit svårsålt. Det ligger helt ensamt i ett industriområde. Huset är vackert på ett sekelskiftessätt men passade inte oss. Inte ens om man får det väldigt billigt. För det var fråga om TOTAL renovering. Övermålade strukturtapeter i samtliga rum. En köksinredning från 80-talet, nästan med axelvaddar och så helt galna våtrum. Hallens väggfärg beskrevs som varmt gul men var i själva verket knallorange. Den ”lilla duschen” var en halv kvadratmeter stor men hade för jämviktens skull en tröskel som var två decimeter. Nej, för mycket jobb.

Sista huset för dagen hade vi sett på en visning och nobbat. Delvis på grund av att jag körde mitt nyfikna finger rakt igenom brädan på verandan. Endast färgen höll ihop det mörknade träet. Dessutom var det stilrena handfatet ovanpå kommoden i femton delar. Helt krossat med andra ord och det stod det inte ett ord om. Men just nu finns väldigt få hus ute så vi tänkte ta en vända till och känna efter. Tyvärr hade någon redan lagt ett bud som liknade det vi hade tänkt som slutpris, vi avstår alltså.

Det blir nog en tomt i alla fall. Då kan jag bossa och få precis som jag vill ha det. Det blir växthus, höns, ett fyra meter helt rakt kök, min fina, fina franska öppna spis som hänger i taket och så en pool med mosaik. Hålet finns redan! Och ett mysigt utekök (se bild) och en spaliknande utedusch (också bild).

Uteköket…
Uteköket…
Stunder av lycka – Mäklarlingo, uteduschen
…och uteduschen.

Take home message?

Låt dig inte luras. Panoramabilder finns, de används. Förskönande och kreativt språk, det är kurs 1A på mäklarskolan. Var noggrann, lyft på saker. Peta och sniffa.

Det gör jag och hittills har det lyckats bra.

Anna Voltaire

Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera