Halloween är bra fejk när dottern blir en läskig zombie.
Halloween är bra fejk när dottern blir en läskig zombie.
Halloween är bra fejk när dottern blir en läskig zombie.
Halloween är bra fejk när dottern blir en läskig zombie.

Jag har funderat på fejkade saker ett tag. Det vill säga saker som ser ut att vara eller framställs som något de inte är. Det finns bra fejk, det vill säga roliga saker, som lösögonfransar med glitter eller fjädrar till exempel. Det finns nödvändig fejk som till exempel silikonimplantat för canceropererade kvinnor som saknar ett eller två bröst. Och så finns det dålig fejk. Det är till exempel supervaddade bikiniöverdelar som aldrig torkar och gör att småflickor ser ut som sexbomber.

Det var dålig fejk som utlöste detta inlägg.

Jag är julfetischist. På ett bra sätt tycker jag själv, balanserat, inte tomtar överallt. Inga alls faktiskt. Jag älskar julen på ett innerligt, tomtefritt sätt. Hela året. (Jag borde bo i Niagara-on-the-lake i Kanada, där finns en julbutik som årets alla dagar räknar ned till juldagen). Jag behärskar mig från det att julgransplundringen är över fram till julmusten åker fram i butikerna. Det senare har redan hänt. I dag har jag avsmakat Apotekarnes årsmust. Jag gillade den skarpt. Förra årets var också god (jag har lagrat en flaska) men årets tilltalar mig mer. Jag ska inte avslöja den hemliga ingrediensen, det får du upptäcka själv!

Årets årgångsmust från Apotekarnes. Ofejk! Köp köp!
Årets årgångsmust från Apotekarnes. Ofejk! Köp köp!

Några dagar efter mustpremiären dök saffransbröden upp. Jag är ingen älskare av saffransbröd. (Det beror till stor del på att min mor under alla år hårdnackat bakade efter Bonniers kokboks defekta recept anno 1967, utan att ifrågasätta varför hennes kusar var tunga nog att användas som brevpressar… Det är förresten hennes fel att jag inte har tomtar hemma. Vid ett tillfälle när jag fortfarande bodde hemma räknade jag till 72 tomtar på undervåningen). Men – jag köpte ändå en påse klipp. Maken gillade dem och det gjorde faktiskt jag med. Tills han läste innehållsförteckningen för mig. ’’Bullar med äkta saffran med mandelsmak’’. Mandelsmak. Utan mandlar. VA??? Varför snåla på mandlar om man nu kostat på sig äkta saffran?? Helt ologiskt. Så även om vi gillade dem blir det nobben. Av principiella skäl. Jag vill ha ÄKTA vara. Annars kan man väl baka saffransklipp utan mandelsmak tycker jag. Det är som med lövbit…vad är det? Eller Fun Light, den utan socker.

Mandelsmak från Skogaholm – UTAN mandel men med saffran… obegripligt.
Mandelsmak från Skogaholm – UTAN mandel men med saffran… obegripligt. Och fejk.

Dotterns skola firade som så många andra Halloween. Jag är ju en belackare men måste erkänna att det är lite, lite roligt. Kreativiteten är stor. Dottern var  zombie tror jag. Med självskadebeteende. Låtsasblod överallt. Skitläskigt. Hon skrämde mig rejält när hon gled upp bakifrån, stod blick stilla och spärrade upp ögonen mot mig. Det var bra fejk.

En gång på stenåldern doade jag på en krogshow. Då krävdes lösögonfransar. Det kan vara bra fejk. En stund. Om man är helnykter. Är man i stället lätt berusad och dansar en hel kväll på Café Opera…då kan det hända att man har fransarna i pannan och upptäcker det först när man kommer hem till den pyttelilla lägenheten i stan….Då förstår man varför man gick ensam hem 😉

Akta så inte fejkfransarna hamnar i pannan frampå småtimmarna.
Akta så inte fejkfransarna hamnar i pannan frampå småtimmarna.

Jag rekommenderar således årgångsmusten, fejkblodet, bra lim till lösögonfansarna och vita linser för den som vill skrämma upp sin omgivning – men håll er ifrån fuskbullarna. Baka själv efter ett korrekt recept så ni inte fördärvar era barn!

 Dan före dan före dan före dan…

 Ajö!

Anna Voltaire
Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera