Stunder av lycka - Conquering China av Johan Jonason
Stunder av lycka - Conquering China av Johan Jonason

I går var jag för första gången i mitt liv på Stockholms Filmfestival. Det är något jag nogsamt undvikit så här långt i mitt lilla liv. Missförstå mig rätt, jag älskar film, men filmfestival, näe…. Nu fanns dock skäl att ändra på detta och två minuter i sju på fredagskvällen ramlade vårt frusna sällskap in på biografen Sture på Birger Jarlsgatan.

Festivalovane Jesper stegade fram till kassan men visades vidare till festivalens egna bord med kortläsare. Bord av den där hopfällbara masonitsorten. Älskar dem. Tjing pax, allt gick vägen och så var vi inne. Lite försenat påades filmen så av programansvarig och Conquering China av Johan Jonason rullade igång.

Filmen handlar om Johan och hans sökande i Kina. Vad han söker blir aldrig tydligt och det är inte heller klart hur dokumentär filmen faktiskt är. Tycker jag. Stundom är den pinsamt uppriktig med Johans motgångar som svensk popartistpretendent sugen på gig och framgång i rika Kina. Man lider med Johan och känner sig så dum som bara en akterseglad västerlänning kan – den röda draken vi ser i Johans film plattar till de föreställningar man gått runt med, som också Johan i eftersnacket tar upp: att Kina vore nyfikna på väst och intresserade av våra exportprodukter är bara struntprat.

Särskilt upplyftande är inte Conquering China. Men sevärd. Vacker och välgjord, men kanske mer tänkbar än tänkvärd. För, åter igen, jag känner inte att jag får ordning på blandningen fakta och fiction. Visst får man känslan av en dokumentär kamera, men det är ofta lite för snyggt för att kännas äkta. Coola drömsekvenser med kinesiska DJ:s och musikproducenter. Dessa måste ju rimligen ha poserat för kameran, med omtagningar. Eller? Är Johan och teamet skickliga på att luftigt låta kameran vara med, omärklig i sitt inspelande?

Hur det än förhåller sig – får vi någonsin veta? – är filmen en spännande och personlig resa. Utlämnande. Och av Johan Jonason som kläs av blir man imponerad. Vi skrattar åt hans pinsamheter – han har många vänner i världspremiärpubliken – men under skrattet ligger beundran av en människa som så totalt delar med sig. Bäst blir det på slutet när Johans son högst oväntat och i bar överkropp avslutar filmen. Ordlöst och med frågor kvar till publiken att söka egna svar på.

Johan i face-to-face efter filmen.
Johan i face-to-face efter filmen.

När ridån gått ner blir det eftersnack på scen, eller face-to-face, som det verkar kallas. Johan svarar långt och omständligt på intervjufrågorna och får också ett par frågor från publiken. En och samma tjej har noggrant förberedda frågor och tar bland annat upp vad hon anser vara en kolonialistisk syn hon menar präglar filmspråket. Johan krånglar in sig i ett resonemang om hudfärg och hur man pressar film mot gult i post processing. Det är konstigt och blir bara konstigare ju mer Johan pratar på.

Men jag förstår vad tjejen tänker på. Kineserna framställs på ett arketypiskt sätt. De är varken bildsköna, har figurer i trim eller ges en smickrande framtoning. Mina tankar vandrar till Tintin i Kongo och Kulturhusets turer i media när censuren slog till…

Jean-Michel Jarre och Robert Wells är två musiker som bidrar i filmen. Wells med en hemvävd bonnighet och klämmiga ”tips” till den som vill lyckas i Kina. Inte så kul. Jean-Michel Jarre däremot sitter och funderar och verkar precis så grubblande och pragmatisk och klok som jag uppfattat honom. För storverket att ha med JMJ på rollistan får Conquering China en hel påse guldstjärnor av mig. Så oväntat och så coolt. Och titlarna, alltså texter som typograferats genom filmen, är extremt Bladerunner-inspirerade. Det är en annan kosmisk och oväntad kvalitet som filmen rymmer.

Rekommendation: gå och se. En speciell och konstig film men hela tiden imponerande som hantverk. Bra jobbat, Johan Jonason.

En skön känsla av Ridley Scott gör mig varm i kroppen.
En skön känsla av Ridley Scott gör mig varm i kroppen.
Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera