Stunder av lycka - teknikfri torsdag av Jesper Odelius
Stunder av lycka - teknikfri torsdag av Jesper Odelius

 

Ja gott folk, nu slår pendeln över för mig. Efter att ha irriterat mig stort på urtöntiga ’’Bilfria dagar på Abrahamsbergsskolan’’ – jag älskar min bil! – som annonseras på en banderoll utanför skolan där F tränar innebandy, slår jag till själv. Jag uppfinner Teknikfri torsdag.

Konceptet såldes in till frun över telefon i dag. Alltså med hjälp av en teknikpryl. Men jodå, hon var med på noterna. Så med start på torsdag ska familjen – alla som kan hålla i en teknikpryttel – avstå teknik mer komplicerad än kaffebryggaren. Inga paddor eller mobiler och för all del ingen teve. Men teve ser vi knappt på, utan det här handlar, som hos så många andra familjer kan jag gissa, om beroendet av uppkoppling på ett eller annat sätt och detta med ett glo in i en skärm 30–60 cm från nyllet.

Men inte på torsdag alltså. Inte i vår familj. Inte på väg till dagmamman för att hämta, eller på väg från skolan efter lämning. Spotify i lurarna, hejdå. Och inte vaggvisa eller ljudband på paddan när det ska sussas, hejdå paddan och YouTube. Inte heller messa med kompisarna eller mamma, och inte för allt i världen Twitter eller ansiktsboken. Samt hejdå till alla spel och pyssel i mobilen.

Det blir en utmaning, ja det blir det!

Men det kommer att vara värt det. För nu är det ju en gång för alla så att barnen gör som vi gör och inte som vi säger. Och de är lättpåverkade små liv. Se bara på F:s teckning som jag fotograferade med en av mina teknikprylar i dag. Han har gjort ett självporträtt, riktigt likt faktiskt. Och fått med Gap-tröjan. Snyggt och prydligt. Flera andra barn hade också tröjor med – let’s face it – reklamtryck. Snacka om påverkan. När jag såg det kändes TT helt rätt. Teknikfri torsdag.

För hur ska barnen kunna undgå hjärntvätt när mamma och pappa (så gott som) ständigt har ögonen riktade mot en skärm. Det måste ju bara vara det mest intressanta som finns i hela världen, den där mackapären som alla vuxna bär på. Och så blir det som det blir. I vårt fall har tjatet redan börjat. Nyss fyllda sex år vill dottern ha en mobil i julklapp. Inget annat behövs, en mobil räcker bra. När hon fick höra att det kan bli aktuellt om tre (!!) år, ja, det blev väl inte den bästa promenaden hem just den eftermiddagen.

Såklart kan vi och jag inte hålla emot. Utvecklingen ska väl få ha sin gång. Men – något enda litet ska jag ha att säga till om, som handlar om kottar och barkbåtar, för att överdriva en smula. Torsdagar ska vi pyssla, prata, bada, rita, brottas. Vad som. Bara inte fixa med datorer i olika former.

Genmäl nu gärna i en kommentar. Säg att ni redan gör allt det där, pysslar och virkar och täljer eller spelar Den försvunna diamanten. Utanpå allt annat. Berätta hur ni har en sund balans mellan telefoner och ipads och pepparkakor och pärlplattor. Då blir jag bara glad. För jag tror att det behövs. Verkligen.

Vi hörs på torsdag. Nej, fredag menar jag.

 

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

1 COMMENT

  1. Där dog morgondagens inlägg från mig. Jag hade tänkt skriva om hur den curlande föräldern ersatts med oss som låter ungarna uppfostra sig själva..För man är fullt upptagen med att flytta klotsar i Tetris eller scanna av senaste gillat på Insta. Jag är på! TT för oss med. Kanske man ska gå ALL in och ha teknikfri HELG???? Herregud! Barnen skulle gå bananas!

Kommentera