bild 3

Idag var förskolan stängd. Då gäller det att vara förberedd i vår familj. En heldag med barnen dagen innan helg, det måste styras upp. Jag meddelade maken igår att vi nog måste ta oss ur huset några timmar om det ska bli en bra dag. Vi kom överens om skogen. Äta i skogen och leka. Mamma får ta minstingen för vagnen funkar inte dit vi ska.

Mamma skulle på utbildning, sen skulle hon passa sina andra barnbarn. Platt fall alltså. Icke desto mindre beslöt vi oss för att ta oss ut till skogen, vi får ta den terränggående trehjulingen med det lösa däcket. Nöden har ingen lag.

Jag hade stora planer för maten. Vi skulle grädda pannkakor, ta med termos med kaffe, pepparkakor och sen saft. Jag hade hoppats på uppehållsväder men nej, det blev duggregn. I ett förtvivlat ögonblick när jag upptäckte detta tänkte jag att vi drar till något lekland (som ene sonen tjatat om) men det satte maken stopp för. Han hatar sådana ställen (det gör egentligen jag med men grått och vått…?)

Morgonen bjöd på mycket bråk och att grädda pankisar skulle varit dödsstöten. Jag tog med mig äldste sonen till ICA och handlade allt vi behövde. Plastad mat. Minuspoäng för mig i min egen bok. Nöden har ingen lag.

Vid nio började vi förbereda oss. Vi kom ut ur huset kvart i elva tror jag. En viss startsträck således. Vi promenerade mot skogen. En unge i vagn, två till fots varav den ene tröttnade och fick bäras halvvägs. Han kvicknade till lite när vi kom till skogskanten. Utan omsvep började pojkarna leta efter en gran att sitta under. De ville ha choklad. Jag tvingade dem att gå lite längre in i skogen och försökte berätta om blåbärsris, stensöta, titta på svampar, myrstackar och så vidare. De var inte intresserade.

Till slut hittade de en lämplig gran och vi satte oss alla fem. Killarna på ena sidan granen med ryggen mot oss och jag började packa upp den medhavda maten. De ville inte ha någonting utom choklad. Möjligen kakor. Vi orkade inte tjafsa med lillkillen för han hade ätit ordentlig frukost, den äldre däremot fick ta en banan innan chokladen och så var samvetet cremevitt. Inte helt vitt alltså. Barnen var rastlösa och maken försökte hitta på en rolig lek. En samarbetslek. Upplägget var att de tillsammans skulle gå och leta upp tre olika kottar, de fick inte gå längre bort än att vi kunde se dem. Vi hoppades få en lugn stund att dricka kaffet på.
OK, de ville vara med. Frank böjde sig ned, tog upp tre olika kottar och sa: Jag vann. Leken slut.

Jag och maken tittade uppgivet på varandra. Vi gav upp, vi tog en annan väg hem och hoppades att vi tröttat ut dem tillräckligt för att de inte skulle bråka hela eftermiddagen. De piggnade till lite på hemvägen och jag var lekledare. Vi låtsades att vi var vilse och måste lyssna efter bilarna på vägen för att hitta hem. Det var kul tyckte de båda och hemvägen blev roligare än själva utflykten.

När vi kom hem sov lilljäntan tungt. Vi tänkte göra något annorlunda. Vi såg på barnfilm tillsammans i makens arbetsrum. Där är det litet och trångt men han har en bra soffa och en stor TV. Vi åt popcorn och de satt stilla en och en halv timme och det var mycket mysigt. Mobiltelefonvila hade vi också för att verkligen vara med i gamet. Vi såg En häxa i familjen, en favorit sedan länge. Mycket pedagogisk film om vad som händer med bråkiga och elaka små pojkar…

När filmen var slut reste sig femåringen upp, snodde fyraåringens leksak och sen var karusellen igång. Men vi försökte iallafall och vi bestämde oss för att göra mer utflykter framöver. Det är bästa sättet att fördriva tiden och livet blir ändå lite enklare i det fria.

Anna Voltaire
Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera