I torsdags hade vi planerat att baka pepparkakor ihop och hänga lite. Vi skulle vara hos mig, Anna. Marie skulle fixa degen, Jesper kristyren och Emma skulle vara den vältränade av oss. Klockan 9.10 gick startskottet. Jesper dök upp i snöhalkan. Med florsocker, stora pappersark och en samling pepparkaksmått.

I förväg hade vi bestämt oss för att göra stora peppisar och då var det enklare att klippa mallar som vi sedan skulle skära efter. Vi började med det. Jesper ritade en julkula som han var mycket nöjd med. Han var lika nöjd med den som Ernst brukar vara när han tillverkat något av rundstav. Men jag håller med, den var fin. Jag vek ett papper på mitten och ritade ett hjärta på fri hand. Jesper tyckte det var det ultimata hjärtat och var mycket imponerad av att jag kunde tricket att vika för att få två identiska sidor. Jag är alltid glad att överraska med mina virtuositeter (nytt ord).

Tick, tack, tick, tack…Klockan gick, ingen Marie.  Emma kunde inte komma. Hon hade blivit magsjuk, stackars stackars henne. Det är ju ett öde nästan värre än döden. Vi tänkte på dig iallafall, och var glada att du blev sjuk innan du kom hit.

Min man var tvungen att stanna hemma och VABa med en liten pojke som påminner om Emil i Lönneberga. På ALLA sätt. De gick ut för att leka lite i snön och lämnade oss ifred i vårt skapande. Jag hade kvällen innan kommit på en, vad jag själv tyckte var,  lysande idé men kunde nu inte komma på vad det var… Jesper hade en deadline och vi försökte skynda lite. Jag försökte multitaska genom att sätta på ugn, tillverka kristyr, klippa till ett höghus och samtidigt prata och dricka kaffe. Det hjälpte mig inte att komma ihåg min one in a million idé vad gällde pepparkaksform. Jesper noterade att jag verkligen är lättstörd, jag förklarade begreppet stresshjärna så han inte skulle tro att jag börjar bli senil redan.

Vi bestämmer oss för att börja, för nu har vi alla formar vi kan behöva. Men, ingen deg. Innan vi åkte för att köpa, vilket vi helst inte ville när Marie hade stått och kämpat med inte mindre än två kilo av den varan, ringde Jesper och kollade upp att hon var på väg..Jo, hon var 300m bort… Men från VAD? tänkte jag.

Några minuter senare är hon framme. Hon har med sig make och liten gullunge. De sistnämnda stannade ute med de övriga snöfantasterna ett slag.

Pepparkaksbak Jesper o Anna

Vi andra kastade oss in i baket. Några nya former kommer till och vi drack lite kaffe mitt i bakandet. Det var pratigt och trevligt och i mitt lilla kök trängdes vi tre intensiva människor med lilla Tylla som fick se på Teletubbies. För att vi inte skulle bli vansinniga av detta satte jag på julmusik och så var baletten igång. Jag försökte passa på ugnen så att kakorna inte skulle brännas vid.

Pepparkaksbak Anna

Pepparkaksbak Anna o Marie

Jesper hade timern på, jag gick på näsa och biologisk klocka. Han konstaterar att det går fortare och fortare ju mer uppvärmd ugnen blir och slutade till sist att ta tiden. Jag påmindes om hur det var att jobba i kök och servis. Bakom! Man dansar runt varandra och håller stenkoll på allt. Tar inte ett steg utan att bära med sig något. Vi dansar rätt bra ihop vi tre utan att ha känt varandra så länge, det bådar gott.

Pepparkaksdeg baka 3Vill ni ha receptet på vår goda pepparkaksdeg hittar ni den här >> Länk!

Jag tyckte att två kilo deg lät väldigt mycket men det blev faktiskt riktigt lagom. Några hekto försvann utan att gräddas, och det var inte jag….Någon (Marie) skulle få svårt att få ned julmiddagen som skulle ätas senare…

Barnen och de två makarna kom in och lekte så snällt (barnen alltså). Ylva var väldigt kreativ med alfapetpluttar och deg. Det kommer bli något stort av den lilla ljuvliga ungen, det är helt klart! Min illbatting gjorde ett ekollon som var minst lika snyggt som det vi vuxna totade ihop. Han förgyllde senare med en rejäl klump kristyr och övermånga silverkulor. Mest för att senare få äta alla silverkulor visade det sig.

Pepparkaksbak Anna spritsar

Vi testade nya Soda streamern, Sodastream Play också. Hembubblad julmust. Jag är lite ovan och råkade samtidigt som jag satte fast flaskan i maskinen luta mig mot den varpå den satte igång (och skrämde vettet ur mig) och vips var det klart. Vi gillade den men som sagt jag var lite hastig och det blev lite för lite kolsyra. Vi ska testa ordentligt senare. Jesper skyndade iväg, han hann med att jobba lite också innan han drog. Jag fixade med kristyren som värsta sockerbagaren och Marie plåtade med sin fina kamera. Avslutningsvis satte vi oss bara ned och provsmakade några små kakor som blivit över och de var supergoda. Några stora kakor hängde vi upp i vår mastodontgran också. Det var faktiskt riktigt fint!

Pepparkaksbak Jesper jobbar

Pepparkaksbak julgransdekor

Pepparkaksbak Marie fotar

Vi hade jättetrevligt tillsammans! Vi får göra det igen, snart, jag tänker….SEMLOR! Med gluten, ägg, laktos och SOOOOOCKER! Inget för den räddhågsne.

GOD JUL FRÅN STUNDER AV LYCKA-REDAKTIONEN!

Anna Voltaire
Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera