Jag har ofta skrivit om anti-konsumtion. Jag är en Spara. Det skulle kanske inte alla jag känner hålla med om, men likväl är jag en sådan. För jag köper inte saker bara för att handla och få ett ögonblicks tillfredsställelse. Jag köper saker som jag behöver och mina inköp är ofta noga övervägda. En del skulle kanske säga att jag slösar. Med det menar de att jag köper dyra saker. Jag tycker inte att man nödvändigtvis är slösaktig på grund av detta.

Att köpa en dyr tröja om året för kanske 2000 kronor tycker jag är mer sparsamt än att köpa 20 stycken för 100 kronor. Sannolikt är jag mer nöjd med min tröja och har den kvar många år medan den billiga tröjan från Bangladesh, eller liknande, nog hamnat på soptippen långt innan den är utsliten. Så där fick ni mina belackare!

I lördags var planen att åka till stan med en av tonårsdöttrarna för att hon skulle få välja julklappar och äta en välsignad lunch med mig. Vi hade en plan. Det ser jag alltid till att ha. Jag har nämligen alltid dåligt med tid. Jag tänkte mig en utfärd på cirka fyra timmar. På vägen in frågade jag vilka butiker hon önskade besöka. Hon ville till Zara, NK och K25.

Vi steg av tunnelbanan vid Hötorget, för jag gillar inte T-centralen, och sen började vi gå. Jag är mycket sällan i stan nuförtiden, men jag hittar bra. Jag kom in i mina gamla gängor och ser på långt avstånd Rizzo, min favorit skobutik.

Vi gick in och letade stövlar åt dottern. Inga passade. Jag hittade däremot ett par som jag motvilligt lämnade kvar i butiken. Jag är sträng mot mig själv. JAG BEHÖVER INGA STÖVLAR HUR SNYGGA DE ÄN ÄR! Basta!

Vi strövade vidare med siktet inställt på Zara rakt föröver. Men mellan oss och Zara låg Lush! Vi korsade gatan och gick in. Ah, det är som en doftorgasm. Allt såg ätbart ut och jag blev hungrig. Deras skyltning liknade den i en mataffär, eller en ostronbar, den del där de färska grunkorna ligger på is. Jag vill ha ALLT!

Shopping Lush

Jag sansade mig och provade några saker lite försiktigt. En expedit med renhorn kom fram när hon sett att jag fallit hårt för en hudkräm i form av en blekrosa  oval ”tvål”. Hon förklarade att man kan ha den under sin makeup, som dagkräm, ja, man kan ha den till nästan allt. Använder man den som nattkräm vaknar man upp som en helt ny människa intygar hon. Ja tack. den tar vi. Jag tror vanligen inte ett ord av något någon säger om krämer, hälsokost eller dieter, men är den tillräckligt förföriskt inpackad eller utformad, ja då går jag på vad som helst.

Shopping Lush fat

Jag villade mig vidare runt i doftruset. En svart kornig skrubb, som såg ut att vara gjord av kolkristaller, lockade mig. Jag ville ha den mest för att den var så vacker, men jag sansade mig. Dottern ville ha badbomber, hon lurade på mig tre stycken med väldigt mycket doft. Jag hittade en blekrosabeige ”floater” som jag tog med till kassan. Jag vet inte ens vad det är, den såg bara så ljuvlig ut. Den gör säkert mig till en underbar ny människa.
Slutligen såg jag ett hjärta med en ingjuten brun sak som såg organisk ut. Det var en fast massageolja. Jag tänkte på min man. Han ska få massage. Det blir som ett plåster på såren för att jag lämnade honom hemma med småttingarna och roade mig på stan som en vuxen. Jag anade redan då att jag eventuellt skulle spräcka budgeten och tänkte i min desperation att jag skulle bli tvungen att köpa ÄNNU mer för att han skulle bli glad.  Vi kom ut 500 kronor fattigare med väldoften svirrande runt oss. Sen ville vi äta.

K25 Header Collage

Vi anade att elva var en bättre tid än tolv för lunch och gick in på K25. Jag har sett det förut och hört om det, men aldrig varit där och ätit. Vi beställde en sallad och en burgare. Jättegott. Dottern ratade salladen och fick veta att så gör man inte. Hon såg frågande ut. Jag förklarade att man inte tar emot en sallad i en plastbägare om man inte ämnar äta den. Då kunde någon annan ha fått den istället. OK, sa hon. Hon var välvillig. Hon skulle få julklappar. Dottern valde en dricka som såg härlig ut och hette något med champagne på slutet. Den smakade som Champis. Jag ville verka världsvan och tog en juice med smak av äpple och ingefära. Det var helt OK till en början men jag borde nog ha skakat den. Slutet var ganska bittert. Väldigt mycket ingefära och jag kunde inte dricka upp hälften. Trist. Men Vigårda är ett ställe jag kommer komma tillbaka till, trots deras dricka, 70 kronor för en mycket god och lagom stor burgare, det tycker jag är mycket prisvärt. Då ingick salladen!

K25 Vigarda Collage

Matade och glada siktade vi in oss på svampen. Men på vår högra sida passerade vi en butik som heter A Day´s March. I fönstret hängde en vit stickad tröja och en jeansskjorta. Skulle passa maken perfekt!  Vi gick in men när jag stoppade handen i fickan blev dottern sur och puttade till mig. Hon var rädd att jag ska vara pinsam och fota. Jag surnade till och vi gick ut.

På Zara hittade dottern en sjal och sen var det klart. Fast innan det blev klart var vi säkert där i 30 minuter. Jag hittade en massa fina plagg som jag lät bli att köpa. Materialen kändes konstgjorda och jag har väldigt svårt med oäkta material. Snittet var lite för trendigt för mig också, jag anar att de snart är passé. Under tiden tänkte jag på herrkläderna jag inte fick en chans att titta noggrannare på. Jag bestämde att vi skulle gå tillbaka. Dottern oroade sig för att vi skulle komma vilse och inte hitta till NK….Jag upplyste henne om att jag bott i denna stad i 44 år och faktiskt en kort period jobbat på NK. Jag förklarade att hon inte behövde oroa sig för att jag inte kan ta mig från Kungsgatan till Hamngatan. Vi gick tillbaka in i herrbutiken.  Jag berättade för expediten att vi hade bråttom och att jag ville ha den vita skjortan  och den blå jeanskjortan, båda i storlek M. Jag krängde på mig tröjan, för vi har nästan samma storlek jag ock maken. Den verkade passa. Det blev ett köp. En väldigt fin blå påse fick jag som knappt gick att bära på grund av att paketet i var för stort. Jag balanserade det på fingertopparna resten av utflykten. Vi hittade en liten butik till där vi snodde en tröja. Eller vi snodde den inte. Vi pratade så mycket att de inte tog betalt och de fick sedan springa efter oss en bra bit innan vi återvände för att pröjsa.

Vid Norrlandsgatan tog jag bryskt vänster och gick in i PK-huset. Dottern blev förtvivlad. ”Vi kommer inte hitta NK!” Jag spände blicken i henne och deklarerade att jag hittar här. Och att jag faktiskt jobbat på NK en kort period. Hon verkade fatta denna gång. Vi frågade efter positionen på den butik vi sökte och där greps jag av köpdjävulen. Jag ville ha massor med kläder! Jag ville ha kortkorta kjolen på den trådsmala tjejen i kassan, och alla blekrosa grejer i stickat och trikå. Dottern fick min eminenta hjälp att plocka ut tre plagg som hon senare lämnade butiken med.  Jag kämpade emot så gott det gick men förlorade kampen. Jag köpte ett blekrosa linne till mig, och kjolen. Jag provade den och jag kunde faktiskt bära upp den. Bara jag har ett par svarta strumpbyxor i 50 denier så!
Vi hade handlat för mycket. Detta skulle bli tvunget att mörkas, eller bortförklaras. Vi får säga att det var rea, sa jag till dottern.

Vi gick ned för att köpa vatten och NK-mint. Jag älskar NK-mint. Det är den enda konfekt jag behöver. Jag är som Ingemar Bergman där. Hade jag råd skulle de få skicka den med bud till Fårö, det kan inte hjälpas.

Det sista vi gjorde var att gå in i en skoaffär nära Plattan. Där hittade såklart dottern ett par stövlar som till och med jag tyckte var riktigt vackra. Jag ringde hennes far, sa att vi behövde få ett OK på ett stövelköp. Vi dealade oss fram till en delning på tre där han stod för en del, jag den andra och dottern får betala sista tredjedelen samt missar januaris månadspeng. Så jävla dyra var de, och i mocka av alla olämpliga material på vinterfotbeklädnader, men snygga.

Jag fick slutligen betala 320 kronor för att fylla på reskassorna på SL-korten och jag svor på att jag aldrig mer ska betala så mycket pengar för att åka tricken från T-centralen till Ängby. Jag kände att jag helt gav upp.

Budgeten höll knappt till halvtid. Vi måste ljuga och vara snälla länge nu. Men, vi köpte saker vi älskar, saker vi kommer använda och jag kommer vakna som en ny människa imorgon! Härligt va!?!

Shopping bild

[divider]Läs Anna Voltaires tankar om konsumtion[/divider]

Anna Voltaire
Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera