1-1 är noll. Duh!
1-1 är noll. Duh!

Ibland är det enkelt. Livet liksom smeker en medhårs. Jag hittar på något busenkelt från ingenting, anstränger mig inte, gör inget speciellt. Men det blir ändå bra. En liten stund i stunden, en Stund av lycka.

En sån kom i dag, en av alla mornar där Tora och jag går upp först. Och behöver hitta på något för att inte väcka resten av huset. Ibland badar vi, andra gånger städar vi, plockar, nollställer köket. Sen fixar vi frukost. Men fram till frukost kan det vara både en och två timmar. Och jag hör till typen (gör jag?) som inte sätter min tvååring med en iPad.

Så, i dag blev det leklera, faktiskt Play Doh, alltså den äkta. Inte töntiga kopian My Dough. Den köper vi normalt, av två anledningar. Den är billigare och den finns att få tag på. Bland annat på eländigt eländiga BR Leksaker, detta tempel av skräp med odöda i kassan. Men skräptemplet ligger nära och därför åker vi dit. Förstås kan man göra sin egen piffiga lera.

Jag har gjort det ett par gånger och det blir alltid bra. Den blir lite slemmigare och färgerna dunklare, men den är hemgjord och på något foobar vis känns det bra. Om det blir billigare? Vet ej, för det behövs en del jox till egna leran. Anna har ett recept hon mailat mig, jag kommer att lägga ut det så ni kan göra egen lera, kära vänner. Och jag ska förstås också själv prova Anna-lera. Och se om den spöar min.

Men, den här morgonen hade vi alltså en trave burkar med splitt finlera. Gul, blå, vit, röd. Det var dagens uppställning och vi, alltså jag, valde två spår. Ringar och armband, samt matematik. Av någon anledning subtraktion. Funkar inte så bra på en tvååring, men det blev balla bilder.

Snyggt matchande armband och ring. För mig påminde dem direkt om Cartiers Love-kollektion.
Snyggt matchande armband och ring. För mig påminde de direkt om Cartiers Love-kollektion.
Det där är en snygg ring!
Det där är en snygg ring!
Hovjuvelerare Odelius vid rodret.
Hovjuvelerare Odelius vid rodret.
1-1 är noll. Duh!
1-1 är noll. Duh!

Jag skulle gjort 1/0=E också, men hann inte innan lillan tröttnade. Armband och ringar däremot, ja, där kunde pappa gärna fått fortsätta hela förmiddagen. Det gjorde vi inte, men vi tog upp tråden en stund innan läggdags, nu i kväll. Då blev det ringlande band i blått och gult. Och jag blev riktigt sugen på att ta fram ett riktigt armband. Fick för mig att den pyrande nationalismen skulle ordna snurr på affärerna. Men sån skit vill jag ju inte hålla på med. Blågult är fult, på nåt sätt. Så jag fotade inte ens kvällens armband. Men snygga var de.

Enjoy.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera