Jesper Odelius skriver om framtiden och La Formule Futur
Jesper Odelius skriver om framtiden och La Formule Futur

Rubriken betyder framtidsformeln. Den sitter jag tyvärr inte på, men jag gillar tanken på framtiden. Leva i futurum. Det är väl en flykt, antar jag. Att inte ta riktigt djuplodande ansvar för sina handlingar. Jag älskar John Irving, som skrivit bland annat Hotel New Hampshire, som jag läser åtminstone en gång varje år. För sån är jag, utsätter mig i lagom doser för nytt och framför allt nyheter. Så jag läser om gamla böcker, ser om gamla filmer. Gräver där jag står.

Sedan närmare ett år tillbaka har jag stängt alla kranar och följer inga nyhetsmedier av traditionell karaktär. Stora grejer, som en atombomb i skallen eller att det vankas nyval, får jag veta ändå. Så det är cool. Och jag har sällan varit lyckligare. Bort med Aftonbladet.se och iväg med berättelser om avåkningar i blixthalka och magsjuka på ålderdomshem. Jag behöver er inte. Vik hädan!

Det jag däremot verkligen behöver är en formel inför framtiden. Det som ska bli både oroar och intresserar mig nämligen. Och som jag skrev längre upp, kanske är det ett sätt att inte ta ansvar, att fundera mer på framtiden än nuet. Ändå kan jag tycka att jag är en hejare på nuet. Jag levererar i tid och otid allt som krävs för att inte bara klara utan ibland till och med briljera här och nu. Jag nämnde John Irving och hans roman Hotel New Hampshire. En av huvudpersonerna är Win Berry, pappa och upphovsman till idén om själva hotellet Hotel New Hampshire. Och Win Berry lever mesta delen av sina vakna timmar just i framtiden. Och blir kallad och klassad som en hopplös drömmare. Sån är ju inte jag. Och jag tror inte heller att omgivningen skulle beskriva mig så. Alltså uppfattas jag inte som en drömmare. Kanske läcker mitt framtidsintresse inte fram så tydligt. Lika gott.

I alla fall. Jag myntade begreppet La Formule Futur i går och bad min lilla sockerskorpa till fru att messa mig detta geniala, som en minnesanteckning. Sedan dess har jag förstås googlat det: 10 resultat (0,19 sekunder). Alltså: det finns inte. Jag skrev på Stunder av lycka om Perfektkomplex, som jag också uppfunnit som ord och begrepp. Perfektkomplex gav motsvarande bild i Google.

Så, något bra uträttat detta 2014 – två nya begrepp myntade:

• Perfektkomplex
Ständig jakt på det bästa av det bästa, eller i alla fall bättre än förra gången, vilken leder till utmattning och kronisk stress, psykologisk och fysisk.
• La formule futur
En formel inför framtiden, ett recept att följa eller bara ett förhållningssätt.

Inom marknadskommunikation, som ju faktiskt är min födkrok, talar man om framtidsskript och scenarioplanering. Det är metoder och verktyg för att beskriva olika framtider och koppla företagsstrategier till dessa. Ett sorts spel, men på allvar. Både intressant men också en pseudovetenskap – det tycker jag i mina kritiska stunder. Då ifrågasätter jag hela mitt värv, om än inte person. Jag är nöjd med mig och det jag gör och kan. Men ibland vore det fantastiskt att få vara något annat och någon annan.

Ha ett traditionellt jobb, vara trygg i en roll och ha en gedigen utbildning. För inget av det har eller är man som reklamman. Ordentlig utbildning saknas ofta och tryggheten är knappast där. Ett stort och stökigt, magnetiskt, självförtroende kan finnas. Men ska inte förväxlas med trygghet – tryggheten i att verkligen kunna något. Jag avundas människor som jag möter som är helt kompletta och trygga i en gediget underbyggd yrkesroll:

– Jag är barnmorska.
– Jag är brandman.
– Jag är silversmed.

Människor som aldrig behöver försvara något. Som nöjda och stolta på fest eller middag kan lägga fram det här som ett glimmande, glittrande ess. Det räcker liksom. Medan jag är reklamman. Vad kan och gör en sån? Fuskar med lite av varje, är mitt eget och direkta svar. Och försöker med otur bygga och bidra till pseudovetenskap och maskering av att det vi gör handlar om tillfälligheter, chans och inspiration. För allt är inte exakt och precist. Mycket handlar om annat än linjaler och räknestickor. Klart som korvspad att om man jobbar med att få ordning på hur betong brinner under vatten (man bygger broar, riktiga broar) behöver man tänka lite fyrkantigt och krama sin formelsamling. Den med definitionen av Pi, gaslagen, periodiska systemet och lite annat jox.

Min formel, La Formule Futur, är något annat. Den ska inte stängas in i en bok eller kodkrematoriet på en webbsida. Nej, den ska ändras varje dag, precis som framtiden. Den ska vara det som vi aldrig tänkt oss, och hända på ett sätt vi inte kunnat förutse. Som framtiden. Så mycket till formel är den då inte. Men det kanske inte gör något. Kanske gör den jobbet bara den får oss att tänka på framtiden konstruktivistiskt. Det vill säga vi förstår att våra tankar om framtiden inte är en avbild av den, snarare en beredskap inför förändring. Ett mod att gilla att ändra på saker.

För gillar man att ändra på saker gillar man också framtiden. Varde futurum – 2015 runt hörnet. Tänk på det!

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera