Stunder av Lycka - Jesper Odelius skriver om Vangelis Soil Festivities
Stunder av Lycka - Jesper Odelius skriver om Vangelis Soil Festivities
Stunder av Lycka - Jesper Odelius skriver om Vangelis Soil Festivities
Soil Festivities omslag tycker jag fortfarande är extremt speciellt. Stilmässigt och typografiskt långt före sin tid.

Soil Festivities av Vangelis är ett märkligt album. Det präglas av en lågmäldhet som inte går att värja sig emot. Trots en långsamt lunkande uppbyggnad – det här är ett album som ska lyssnas i rätt låtföljd – känner man att musiken har bråttom.

Något stort väntar på oss och vi får vara nära det. Fanns en term för musik som illustrerar vägen till ett mål skulle den beskriva Soil Festivities. Det närmaste jag kommer att tänka på är marschmusik. Men lyssna på Soil Festivities så förstår du att marschmusik inte är rätt…

För det här är grekisk synth – Vangelis, synthfarbror och total förgrundsfigur inom elektronika ihop med Jean Michel Jarre och Kraftwerk, är grek. Han är från Volos, en stad på kusten ner mot Greklands sydspets. Det glittrande havet och det blåa ljuset återkommer i hans kompositioner som svepande synthljud eller klirrande kluckanden.

Soil Festivities kom ut 1984 och ligger i mitten av hans originalproduktion. Här är det digitala fortfarande analogt och man kan lätt förledas att tro att man lyssnar till en klassisk orkester som framför ett modernare stycke.

Öppningslåten är 18 minuter och 32 sekunder och vid ungefär 14 minuter kommer en passage med tydligt släktskap med Vangelis filmmusik till legendariska filmen Bladerunner (1982). Bara en sån sak gör hela skivan värd att köpa. Två gånger.

Men i ärlighetens namn – Bladerunnerkopplingen är bara ett kuriöst mysplus. Soil Festivities lever på egna meriter och är rakt igenom en mycket intressant, kompetent, underhållande och befriande genrebefriad lyssning.

Det som målas fram är en skapelseprocess. Jag vill tro att det är jordens födelse och kretslopp, men den som lyssnar bestämmer förstås själv.

Skivan öppnar med ett vackert regn, ett trick som kunde placerat Soil Festivities i facket hiss- och stormarknadsmusik. Men Vangelis går utanpå det banala och med självförtroende underhåller han med en kontemplerande musikalitet som också återspeglas i regnet. Det liksom duschar ner och har inget särskilt att säga oss. Vi får själva lägga känslor i det.

Favoritspåret är svårt att utse. Det finns fem spår, Movement 1–5. Movement 4 är med sin nästan sövande men knivskarpt utmejslade musikaliska berättelse en eftertraktad platå efter stökiga Movement 3. Movement 3 kan jag ibland lyssna på om och om igen. Andra gånger klarar jag inte av den.

Det gör den till en omedveten parallell till Philip Glass mästerverk Rubric på albumet Glassworks (1982). Rubric, också dryga 6 minuter lång, planar på samma sätt ut mot slutet och smyger in i efterföljande Facades. Likheterna är stora mellan de två albumen. Båda är arrangerade på klassiskt vis med ett tydligt linjärt narrativ. Båda kommer från ett eget håll med orubbligt självförtroende, och båda har något viktigt att berätta.

Trivia: Movement 4 består av en kort slinga som effektivt upprepas och ackompanjeras. Effekten är suggestiv och för den som har sett Hunger Games känns slingan igen som ”The Mockingjay call”.

SAMMANFATTNING: Soil Festivities är allt som allt extremt lyssningsbar. Varken svår att förstå eller komma inpå livet, ändå med så mycket innehåll att det räcker en livstid. Varsågod att upptäck!

Låtlista

1. Movement 1 – 18:38
2. Movement 2 – 6:20
3. Movement 3 – 6:10
4. Movement 4 – 9:57
5. Movement 5 – 7:20

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera