Jesper Odelius skriver om Music for the Masses av Depeche Mode på Stunder av Lycka
Jesper Odelius skriver om Music for the Masses av Depeche Mode på Stunder av Lycka

Music for the Masses är Depeche Modes viktigaste skiva. Den kom 1987 och blev startskottet på bandets väg till enorma framgångar.

Två år senare kom 101 (Livealbum Rose Bowl Stadium Pasadena, 1989 [USA]), en skiva gjord för USA-marknaden som en presentation av bandet för amerikanska fans. Sedan är resten historia. Violator 1990 är den sista skiva jag köpte, sen blev det för mycket knark och för dystert – på fel sätt.

Turnéerna blev fler och bandet mådde allt sämre. Jag ville inte se det utan valde att stanna i tidskapseln. Där inne ser diskografin ut så här:

• Speak & Spell (1981)
• A Broken Frame (1982)
• Construction Time Again (1983)
• Some Great Reward (1984)
• Black Celebration (1986)
• Music for the Masses (1987)
• Violator (1990)

Music for the Masses räknas inte bara av mig som ett extremt viktigt album för Depeche Mode. Den gängse bilden är att här framstår bandet för första gången med ett ordentligt djup, som många menar bara anats på tidigare skivor. Jag tycker det är felaktigt och ett slarvigt sätt att avfärda den tidiga skivkatalogen som synthpop i största allmänhet. Djupet finns där och många låtar är väl så ”djupa”, välgjorda och ibland också starkt samhällskritiska.

Black Celebration (1986) som föregick Music for the Masses är i mina ögon den verkliga dysterkvisten i samlingen. Släpigt, klagande, råmande, lidande. Men stämpeln på Music for the Masses var satt och visade sig göra Depeche gott: ”det här var ett ’riktigt’ album från ett ’riktigt’ band”.

Jag älskar det fortfarande och kan lyssna om och om igen på låtar som Never Let Me Down Again, Little 15, Behind The Wheel och kanske framför och över allt annat: Strangelove.

Kan det bli snyggare än så? Kan synth låta bättre?

Det tidiga testomslaget till Music for the Masses. Stram tidlös design med självförtroende. Lika aktuell i dag, 28 år senare. Det är bra gjort.
Det tidiga testomslaget till Music for the Masses. Stram tidlös design med självförtroende. Lika aktuell i dag, 28 år senare. Det är bra gjort.

Omslaget är ett kapitel för sig. Det är oändligt kopierat med megafonerna som – får man anta – brölar ut ljud över en släckt landsbygd. Innan det slutliga omslaget gjordes en testskiva med en annan design. Den finns i ett fåtal exemplar och senast en dök upp var när tidigare medlemmen Alan Wilder sålde sitt exemplar på auktion.

Särskilt publikfriande är skivan inte, men den döptes också på skämt. Skivbolaget hade tjatat om ett mer publikfriande sound. Music for the Masses blev resultatet. I en intervju 1990 i brittiska musiktidningen New Musical Express kommenterade Martin Gore (skriver och sjunger) namnet Music for the Masses så här:

…it was a joke on the uncommerciality of [the album]. It was anything but music for the masses!

Gillar du Avicii, Madonna och Linkin Park? Alla har hämtat inspiration från Depeche Mode och det kan du också göra. Music for the Masses är den idealiska startpunkten. Härifrån kan man sedan treva sig olika vägar genom skivkatalogen. Och vem vet, kanske till och med gå och se dem live. För Depeche håller fortfarande på, senaste skivan heter Delta Machine (DM). Jag kan inte säga att jag gillar den. Men eget är det.

LÅTLISTA

1. ”Never Let Me Down Again” – 4:47
2. ”The Things You Said” – 4:02
3. ”Strangelove” – 4:56
4. ”Sacred” – 4:47
5. ”Little 15” – 4:18
6. ”Behind the Wheel” – 5:18
7. ”I Want You Now” – 3:44
8. ”To Have and to Hold” – 2:51
9. ”Nothing” – 4:18
10. ”Pimpf” – 3:56

SAMMANFATTNING: Music for the Masses är ett smärtsamt snyggt synthpopalster. Till och med viktigt. Utan manér men med en massa charm. Jag kan inte hitta ett bättre ord. Dessutom håller det fortfarande som en kompis i mörka stunder. Lyssna och värm dig med, och missa inte filmen nedan.

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera