För några månader sedan lyssnade jag på Klotet i P1. Jag är en inbiten P1-lyssnare. Klotet är en favorit. Detta inslag gjorde mig dock lite brydd så jag bestämde mig för att lite försiktigt forska vidare på egen hand för att kunna ge min egen analys av detta fenomen.

Nudging har ingen bra översättning på svenska, puff är det bäst jag kan komma på. Men det är inte vilken vänskaplig puff som helst. Det är en medveten puff i en noga utvald riktning.

[dropcap size=small]N[/dropcap]udging innefattar flera olika kunskapsområden men främst beteendevetenskap. Insikten om att människor helst av allt inte vill tänka är central. Vi fattar så många beslut hela dagarna att vi helt enkelt inte orkar ta ställning till allt. Särskilt inte om det kräver av oss att vi verkligen ska tänka till.

I upp till 45 % av alla val vi fattar sker detta per automatik. Vi tänker inte, vi väljer bara det enklaste sättet. Det är detta som nudgarna använder sig av. Studier i olika länder har visat att man med enkla medel kan styra medborgarna att göra ”rätt”. Gröna fotsteg på gatan som leder mot papperspellen ledde i Danmark till 46% mindre skräp. En fluga målad i urinoaren på Shipol underlättade siktet på herrmuggen och så blev miljön angenämare.

Nudging Godis

Detta har redan marknadsförarna räknat ut, då de placerar godiset vid utgångskassorna lagom nära att bara sträcka ut en hand och fånga. Och det visade sig att det är så nudging fungerar. Genom att till synes inte påkalla uppmärksamhet men samtidigt underlätta val kan man styra folks handlande. Läskigt va!?!

Ett exempel från en skolbespisning i USA:

Istället för att placera snacks och godis i ögonhöjd, så fick frukten bästa platsen. Resultatet blev att fler valde frukten. Det var för jobbigt att böja sig och ta en onyttighet. Vi är sorgliga varelser, det förstår man ju.

I ett annat avsnitt av klotet hör man vår nye konsumentminister, Per Bolund, tala sig varm för nudging.

Han tycker att regeringen ska använda sig av detta genom att default (det val som görs om man avstår från att välja) är ett etiskt- och miljömässigt hållbart alternativ. Till exempel när det gäller premiepensioner. Där blev jag rädd på allvar. För även om jag är en miljövän är jag inte helt säker på att nuvarande regering är den jag helst får små vänskapliga knuffar av när det gäller mitt pensionssparande.

Och det är här kritiken mot nudging ligger. VEM ska välja vad som är bäst för dig. Jag för min del tycker inte att Åsa Romson självklart vet bättre än jag. Det är väl dessutom så att pensionspengarna verkar sina. Att placera dem i etiskt korrekta fonder kanske inte ger en helt sorgfri pension. Det blir smått filosofiskt här för det kan ju dessutom vara så att man inte alls delar statens syn på etik. Det finns många olika etiska inriktningar till att börja med.

När det kommer till folkhälsan kan jag väl tycka att det finns andra sätt att angripa detta, att till exempel göra som i Singapore, slopa moms på träning. Det är väl ett bra och enkelt sätt. Så gör man ju redan med böcker, då man vill att folk ska läsa mer. Men kan också höja skatten på onyttigheter, sänka den på grönsaker, frukt och ägg.

Jag för min personliga del vill gärna välja själv. Även om det är lite jobbigare.

Anna Voltaire

Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.

Kommentera