I mina ögon finns det inget bättre än att kunna ta del av sång, dans och teater samtidigt, på en och samma scen. Det är ungefär som att äta en riktigt god middag. Föreställ er smaken av sötma som blandas med små korn av salt, och på det, en aning het chili. Den perfekta kombinationen. Det är smaken av en musikal. Jag var upprymd och på väg till Maximteatern för att se Viktor Rydbergs gymnasieelever i en rockmusikal.

Klockan ringer in och samlingen av människor i teaterbaren och i trapporna börjar röra sig mot den stora salen. Vänster parkett står det med fet stil på biljetten. Jag och min barndomsvän hittar våra platser på rad 14. Typiskt nog sitter en olagligt lång människa framför oss. Nåja, det är ju faktiskt inte hans fel. Runt omkring oss prasslar och viskas det. Publiken har förvandlats till förväntansfulla barn på julafton. Alla väntar vi på samma sak. Att det röda draperiet ska åka upp.

Ett stort grått tygstycke täcker hela scenen och under det rör sig dansare i mjuka rörelser. Det är ett böljande hav som ligger framför oss. I en hamn går en grupp Greenpeacemedlemmar ombord på sitt skepp Rainbow Warrior. Det är 1985 och de ska ta sig till Nya Zeeland för att protestera mot Frankrikes kärnvapenprov. En verklig händelse som slutade med att skeppet sjönk i hamnen på Nya Zeeland, efter att en fransk agent hade placerat två sprängladdningar ombord.

Musikalens berättelse stannar däremot inte kvar i 80-talet utan vi tar oss snabbt 20 år framåt i tiden till det unga kärleksparet Maya och Leon.

På en liten scen står bandet Social kontroll och kör en av sina nya låtar. Maya är bandets sångerska och hon drömmer om att en dag bli rockstjärna. I publiken står Leon och dansar, fast egentligen är han mest där för att få vara nära Maya. Leon är miljöaktivist och vill rädda världen. Men livet kommer emellan och saker och ting blir inte exakt som de har tänkt sig.
Rainbow Warrior 1
När Maya gör abort utan att rådfråga Leon blir han så besviken att han gör slut. Paret som alla tyckte var som gjorda för varandra går skilda vägar och flyttar isär. Under lång tid är de båda så nere att de inte ens orkar lämna sina rum. Tillslut ger Leons välbärgade föräldrar honom ett ultimatum, antingen börjar han studera juridik eller så slänger de ut honom. Trots att det går emot hans drömmar känner Leon att han inte har något annat val än att göra sina föräldrar nöjda.

Maya å andra sidan har flyttat tillbaka hem till sin mamma. De har det inte så gott ställt och Maya vet att hon måste försöka hitta ett jobb, så när hon får ett oväntat erbjudande om att börja jobba inom reklambranschen väljer hon att hoppa av bandet. Maya och Leons vänner förstår inte vad som har hänt eller vilka de har blivit. Helt plötsligt är både rockstjärnan och miljöhjälten som bortglömda.

Några år senare sitter Maya vid skrivbordet på sitt kontor. Hennes rutiga kjol och rockiga t-shirt har bytts ut mot svarta skinnbyxor och en kavaj. Plötsligt kommer miljöaktivisten David från gruppen Rainbow Warriors in för att fråga henne om hon vet hur de företag de gör reklam för påverkar miljön. Han lämnar en gul flyer och säger att hon borde komma förbi deras lokal någon dag. Maya tar emot lappen och knölar sedan ihop den till en liten boll och slänger den i papperskorgen, men hon blir ändå inte av med tanken. Istället börjar hon drömma om en gammal nordamerikansk sägen som berättar att Regnbågskrigarna kommer rädda världen. Maya förstår inte vad drömmarna vill säga henne men hon börjar känna sig fundersam, har hon verkligen valt rätt väg?

Rainbow Warrior 2Att det är elever från Viktor Rydbergs gymnasium som sätter upp musikalen märks, på ett positivt sätt. Jag har alltid tyckt att det är lite extra roligt att gå på just studentföreställningar eftersom de oftast är mer djärva och innovativa. De tar upp ämnen som annars inte visas på de stora scenerna. Jag tycker att Rainbow Warrior på ett snyggt sätt lyfter frågor kring kärlek, drömmar, karriär och framför allt klimatet och miljön. Genom att berätta historien om två människor får de publiken att tänka till och förhoppningsvis ifrågasätta sig själva.

Sången, dansen och skådespelet är också otroligt skickligt, och framför allt huvudpersonerna har röster som man bara vill låta skölja över en. Rainbow Warrior lyckas få mig att pendla mellan gåshud, skratt och tårar. När de under en scen visar olika filmklipp i bakgrunden och man får se en isbjörn som försöker ta sig igenom ett oljigt hav då gör det verkligen ont i hela kroppen. Och det är väl det alla konstformer är ute efter, att få publiken att känna?

Rainbow Warrior 3

Tre timmar senare lämnar vi berättelsen och kliver återigen ut i kvällsmörkret. Det känns som att vi nyss gick in. Det enda som får mig att inse att det faktiskt har gått flera timmar är min kurrande mage som säger åt mig att det är dags för middag.

På tunnelbanan på vägen hem sitter jag och min vän och diskuterar musikalen. Rainbow Warrior har fått oss att undra över flera saker: Vad gör vi själva för miljön? Vad skulle vi kunna göra? Vad vill vi få ut av våra jobb?
Och framför allt: Vad brinner i våra hjärtan?

Tyvärr visas Rainbow Warrior bara under två veckor i januari, men jag håller tummarna för att den kommer tillbaka och i så fall tycker jag absolut att ni ska gå och se den. Annars rekommenderar jag er att hålla utkik på Maximteatern för Viktor Rydbergs gymnasium har som tradition att sätta upp musikaler just här, så håll ögonen och hjärtat öppna helt enkelt!

Kommentera