Det heter ju inte vabruari utan anledning. Både på mina barns förskola/skola och den skola där jag jobbar märker man tydligt att det har varit mycket frånvaro den här kalla månaden, både bland barn och vuxna.

Vi har (peppar, peppar) varit relativt skonade från vab i vår familj den här månaden och med skonade menar jag inte mer än fem dagar hittills. Vi har däremot varit otroligt drabbade av sjukdomar och skador i vår familj de senaste åren. Våra barn har gått igenom allt från små förkylningar till inslagna tänder, magsjuka och långvarig sjukdom, där det undersökts allt från reumatism till cancer…

Ångesten och pinsamheten jag känner när jag ringer till jobbet och säger att jag ska vabba…igen, får mig att vilja fly! Vi måste sluta känna så!

Vabruari Liten sjuk

Om våra barn är sjuka så ska vi självklart vara hemma med dem. Det ska vara accepterat på alla arbetsplatser och inte ifrågasatt eller ge dåligt samvete. Ingen vill ha sjuka barn, så när man är hemma och springer med vatten, medicin, fixar mat, åker till vårdcentralen, tröstar och byter lakan så ska man inte behöva tänka på eller ha dåligt samvete över jobbet.

Jag har varit med om åtskilliga suckar i örat när jag ringer och säger att jag blir hemma, förmodligen inte för att ge mig dåligt samvete men tyvärr får det ändå den effekten.

Min familj är viktigast för mig, hur mycket jag än tycker om mitt jobb och vill göra det bra så kommer min familj först! De är mina hjärtan och utan dem vore jag ingenting. Trots att vi har varit mycket sjuka är jag oerhört lycklig över att min familj ändå är frisk och att vi tar hand om varandra.

Vabruari FamiljSå, chefer och kollegor, snälla sluta ifrågasätt och strö salt i såren och sucka när vi ringer. Vi som vabbar tycker redan att det är pinsamt att ringa gång på gång och har dåligt samvete så det räcker.

Vad är din inställning till VAB? Hur gör du/ni? Berätta gärna i en kommentar.

2 COMMENTS

  1. Tack Linda! Jag förstår dig precis. INGEN ska behöva höra sådana kommentarer! Tyvärr så tror jag inte att de som släpper negativa kommentarer och suckar förstår att det tar så hårt. Därför, tror jag, att vi måste bli bättre på att berätta hur vi känner när dessa kommentarer kommer! Vi måste stå på oss!!!

  2. Å vad bra skrivet! Precis vad jag känner också. Det ska vara en självklarhet att slippa få dåligt samvete både vid vab och egen sjukdom. Jag är trött på kommentarer som ”oj, nu igen?” eller som när min kollega sa att vår praktikantkandidat var bra för att hon inte hade barn och därför inte behöver vabba. Och jag är trött på att man i stort sett förutsätter att jag jobbar hemifrån i de gånger jag behöver vara hemma.

Kommentera