Jesper Odelius skriver om människoöden och vykortssamlande
Jesper Odelius skriver om människoöden och vykortssamlande

Jag köpte en låda med gamla kort, vykort och kuvert på Läkarmissionen. Märkt ”56 Kort Brev” för 25 kronor var den oemotståndlig. Jag älskar bitar av det förflutna, glimtar av människor. För det är vad det är. Vykortsamlande ägnar jag mig inte riktigt åt, tangerar bara. Det är lite för töntigt, och jag har verkligen inte plats. Men det går i skov, rätt vad det är sitter jag på Tradera och ropar in rälsbussmotiv, ett parti om 37 brev, vykort från Island, eller Hälsningar från Dalsland.

Lådan jag fick med hem från Läkarmissionen var tomma kuvert (alla utom ett), brevkort och vykort till två familjer från några olika, återkommande avsändare. Mottagarna finns genom åren på olika platser, Ösmo, Ljungby, Lidköping, Västerås. Äldst är ett militärbrev poststämplat 29.8.44 till Lisa från Korpral Kumlin. På kuvertet påtryckt ”En svensk krigsman tiger med vad som rör försvaret.”

Men den i persongalleriet som till slut intresserar mig mest är Ferdinand Ennart, kantor och avliden 1978–06–17. Jag har brev till Ferdinand dagar före han gick bort. Fick han dem? På den tiden var brevportot 95 öre. Man får säga att tiderna förändras. Brev var viktiga och skickades per post. Omsorgsfulla kuvert, noggranna adresser, en långsam tid.

Mitt inne i stan, Stockholm alltså, på Regeringsgatan en bit uppfrån NK:s sidoentré, låg i många år Leopolds Antikvariat. Han var specialiserad på telefonkort och vykort. En stor lokal med vackert bågformade skyltfönster mot gatan. Förstås dömt att försvinna och gjorde också så. Men jag hann stå där ett par gånger, bläddra i backarna och känna mig rudis. Ovan i detta kufiska universum. Telefonkorten var för de verkliga originalen. Jag höll mig därifrån.

Leopolds finns kvar, men ligger numera på Sturegatan i en oanselig lokal och dessutom på Östermalm, ungefär världens tråkigaste stadsdel. Så jag föredrar att göra som jag gjorde nu: köpa grisen i säcken. En låda blandat. Och för priset av en Daimstrut riskerar jag ingenting.

Så prova det, nästa gång, kära du. Res i tiden och frossa i fantasin. Till det dammiga bläddrandet rekommenderar jag musik. Här är tre stycken som passar och som alla finns på Spotify:

Threnody, Goldmund

Pachelbel Canon In D – Solo Piano, Johann Pachelbel

Där hallonen växer vilt, Hansson de Wolfe United

Det var allt för nu.

Peace.

 

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

Kommentera