Amiga 500 var hemdatorn som gällde 1988. Jag hade bytt upp mig från en C128D, en ful klump som jag aldrig gillade. Och fått vantarna på, eller rättare sagt pengarna till, en splitt ny Amiga.

Nu fanns ju Amiga redan på marknaden sedan en tid, men då i en proffsmodell med overklig prislapp och för oss killar oklart användningsområde. Det ryktades om 4 096 färger, en för den tiden obegriplig siffra. Vi räknade färger i tiotal, allt över 16 färger var toppen. Så vi förstod inte riktigt det där med Amiga 1000.

Dessutom kände vi ingen som hade en, men förstås var vi sugna vi med. Och svaret var Amiga 500. En drömmaskin med ett operativsystem som fick oss att tappa hakan, spel och ljud som vi aldrig hade sett maken till.

stunder-av-lycka-motorola-68000
Motorola 68 000, hjärtat i Amigan. Vi älskade Motorola, företaget som gav liv till vår Amiga, och vi gillade det coola M som var Motorolas logotype.

 

Processorn var Motorola 68 000, samma som satt i Apple Macintosh. Macen, som vi fnös åt. Vår dator hade ju en blitter, en speciell processor som bara skötte grafiken – ett förebud om det som sen kom: dedikerade grafikkort i modernare PC-datorer.

Macen hade ingen blitter, det hade vi ordning på. Så vi hade gjort ett dubbelt fynd: en dator för 5 000 kronor, inte 50 000 kronor, som var roligare, snyggare, hade balla spel och dessutom var vassare på grafik! Allt det där visade att vi inte fattade vad Macintosh handlade om, men, hey, vi var 18 år gamla. Vad visste vi? Men älskade våra Amigor, det gjorde vi.

Commodore, företaget som gav världen C-64

Amigan kom från företaget Commodore, som var dominanten inom hemdatorscenen, en dominans som inletts med Vic-20 och sedan cementerats med den ikoniska C-64. Men inget av det som kommit från Commodore var i närheten av Amigan. Plötsligt fanns kraften av en superdator i våra sovrum. Ritprogram, ljudsamplers, till och med video – visst, vi fick det inte att fungera riktigt, men det fanns ju där: löftet om video. Så vi köpte extra diskettstation, mer minne, och jag fick en hårddisk, på den tiden en sensation.

stunder-av-lycka-disketter
Disketter, till vänster 5,25″, dominanten på PC-sidan och det som användes av C64. Till höger en cool citrongul 3,5-tummare, dessutom från Fujifilm. Kvalitet!

 

Annars låg allt på diskett, det var inga konstigheter. Så funkade både Macen, Atari och dåtidens PC. Disketterna var hjärtat i vår älskade Amiga och vi tog väl hand om dem, stoppade dem i rökfärgade diskettlådor med lås och nyckel. Sån grym hightech! Tyckte vi.

Min Amiga 500 såldes när jag slog in på PC-spåret. Sen blev det Mac och på den vägen är det. Men så blev jag sugen igen och nu har jag två A500 som står och väntar och pockar på min uppmärksamhet.

Jag har startat båda och allt funkar, men jag upptäcker också att jag tänker helt annorlunda än då på datorer och på vad en dator ska klara. Och så finns ju Internet. En Amiga är inte byggd för att tala med andra datorer och att surfa på nätet var inte påtänkt. Men det går, jag har skummat forum på nätet och till och med blivit medlem i SUGA, Swedish User Group of Amiga.

stunder-av-lycka-amiga-forum-mars-2015

Medlem i SUGA

Det var en skön symbolhandling som jag övervägt en längre tid. Men lika mycket som jag längtat efter att krypa tillbaka i tiden till trygga minnen, lika mycket har jag känt hur jag håller fast vid saker jag borde lämnat bakom mig. Amigan är inte bara en dator jag längtar till, utan en snuttefilt och ett löfte om begriplighet i den stora, stygga värld där jag nu befinner mig. Där allt alltid är öppet, i ett febrigt 48-timmarssamhälle, ett nätkaos där alla äter alla.

Till sist bestämde jag mig (processen tog ett drygt år) för att kapitlera och låta dåtiden ta överhanden. Jag blev medlem i SUGA, och häromdagen kom ett kuvert stämplat Föreningsbrev, med innehåll SUGA:s medlemstidning. Underbar läsning och jag tänker direkt på UFO Aktuellt, UFO Sveriges tidning. Inga andra jämförelser annat än att det är ett smalt ämne: Amiga.

Dock menar jag allvar med att damma av Amigan. Som jag tolkar det har jag köpt fel grejer, A500-maskinen är näst intill omöjlig att få ut på Internet – och det vill jag. Men vad sjutton, jag köper väl lite nytt skrot. Barnen, de två lite större, kan få varsin Amiga på rummet. Jag har till och med en monitor, A1084, med enastående bra bild att ställa dit.

Känner du någon Amiga-frälst?

Det som saknas nu är mjukvaror och en kompis att byta med. Så man slipper skaffa allt själv. Så, känner du någon där ute, en galning som inte kan släppa det som har varit, som har en på nytt uppflammande kärleksaffär med en 30 år gammal datormodell, hör av dig till mig med ett tips.

Jesper Odelius
Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

2 COMMENTS

  1. Hola! Min kompis då jag var liten hade en Amiga/pc/data med grön och svart skärm där vi satt i dagar och hoppade med ett litet e genom diverse banor. Dritcoolt. Hos mig var det 16 färger c64, skrivmjukvaro med ”cliparts” som vi printade på rasterprintern. Jag saknar att dra av hålremsan på papperet… Vi fikk också winter/summergames där två finger takt var det säkraste täkn på guldmedalj i biathlon:-) till slut fick vi ett ubåtspel… Men det funkade inte om man inte fattade engelska så vi ble sänkt av c64 varje gång…. Har du provat sega8 bits??? hade tänkt hitta min gamla och prova.. Om bara tven har sådana uttag fortfarande….

    • Hej Tina! Sega 8-bitars har jag inte provat, men det finns alltid bra spel och annat kul, oavsett plattform. Jag är själv sugen på fler riktiga retromaskiner och likadant specifika retrospel. Två spel jag verkligen vill ha tag på är ett spel på Amigan, jag kan inte komma på vad det heter och jag har försökt googla det. Man flög genom en grotta och skulle undvika bubblor. Det andra spelet är på 64:an och gick ut på att man skötte en ölbar. Det låter inte så kul, men var helt hysteriskt och ett av de spel jag spelade mest. Angående utgångar/ingångar så tror jag att du utan problem kopplar i princip vad som som helst i retroväg även till en modern teve. Det finns bra adapters och är det verkligen special kan man bygga en adapter själv. Happy gaming!

Kommentera