Jesper Odelius skriver om snyggast snowboards genom historien.
Jesper Odelius skriver om snyggast snowboards genom historien.

Min första gång på snowboard var 1989 i Åre. Det var så nytt så ingen visste hur brädorna fungerade. Vi fick stavar och en förmaning att inte sabba för skidåkarna i liften. Brädorna saknade stålkant och vi slog oss en hel dag.

Det fina var hur brädorna och vårt hjulande nerför backen hade en magnetisk effekt på tjejerna i backen. Nersidan var hur ont det faktiskt gjorde och hur extremt svårt det var att försöka åka lift. Till sist blev vi bannlysta från liften och fick gå upp och ner. Det gjorde inte så stor skillnad.

Brädorna hette Hooger Booger (översättning ung. jättelik snorkråka, se denna artikel i SNOWBOARDER) och var fruktansvärt tunga, rena mördarprojektilerna om man tappade dem. Vi hade fångrem, förstås, men en och annan gång slet sig brädan och vi hade väl mest tur som inte dödade någon pelikan sittande i backen längre ner.

Fångrem på snowboard
Fångrem blev snabbt ”lag” i svenska skidanläggningar.

Dagarna i Åre gjorde mig biten för livet och när jag kom hem sålde jag mina svindyra Dynastar med coolaste Tyroliabindningarna, pjäxorna med värme, rubbet. Pengarna gick till en bräda och skor, en Kemper med Crazy Banana snowboardboots.

Mina Crazy Banana snowboardboots behöll jag i många år, och jag saknar dem fortfarande. Det är de bästa jag har haft, men till slut sprack de sönder bortom all lagning.

Här tänkte jag redovisa sex übercoola brädor som för länge sedan sett ridån gå ner. Dagens design på snowboards har inte mycket gemensamt med hur det såg ut när brädsporten var ung. Ett märke som klarat sig är Burton, ett annat är Sims. Jake Burton och Tom Sims var kompisar, brädåkare och hippies. I dag är deras företag (Tom Sims är död) effektiva multisar, och kanske har lite av själen gått förlorad.

Andra tidiga märken var Libtech, Gnu, Look, K2 och Kemper. I våg två kom Santa Cruz, Evol, Hstreet och Morrow. Sen har det fortsatt. En och annan snowboard har också hittat ut från skidfabrikanterna, som Rossignol, men de brädorna förekom nästan uteslutande som hyrbrädor på skidanläggningarna.

LISTAN – COOLAST SNOWBOARDS

1. Sims Switchblade

Sims Blade
Den heliga graal, Sims Switchblade.

Brädornas bräda – och min dröm. Den grafiken, som ett flipperspel med milkshakeambitioner, och så handtextad Asteroids/arkadspelstypografi. LJUVLIGT! Jag fick aldrig tag på någon Sims Blade, hade bara klistermärket med Sims-loggan i samma design. Jag jagar fortfarande en sån här bräda, ser du en, kontakta mig, Jesper.

2. Kemper Screamer 167

BURTON OCH ANDRA ASSYBRÄDOR
Assymetriska brädor var för den som struntade i den skräniga flocken brädåkare med twintips som satt och blev blöta i rumpan i väntan på sin tur att hoppa. En assymetrisk bräda har olika långa kanter vänster/höger och är snedskurna i tailen för att släppa bättre i snön.
Kemper Screamer
Kemper Screamer 167 För den som sökte fart och kunde utstå övriga brädäkares hån fanns pist- och assybrädorna. Pistmaskiner för killar med hjälm. Nej, jag såg aldrig en tjej på en assybräda.

Kemper var tidiga med grymma pistmaskiner, vrålsvåra att åka, men det gick undan om det kom en duktig åkare. Kemper Screamer 167 var en pistmaskin som gick rakt fram och inte så mycket mer.

Farten byggdes upp snabbt, så fallen blev spektakulära. Den värsta vurpa jag har sett gjorde Uffe Mård i Bydalen under en tävling, jag tror det var vintern 1991. Vi trodde att han skulle bli liggande efter att ha slungats över vad som för oss såg ut som halva backen efter ett felskär. Men Uffe reste sig, hittade prylarna, åkte ner och linkade hem. Han byggde sen Sveriges första snowskatepark, i just Bydalen.

Jag hade en Kemper Freestyle 165. Ett expresslok som också den helst gick rakt fram. Jag försökte åka pipe med den, till ingen nytta. I en tävling i Klimpfjäll kom jag näst sist. Jag skyller fortfarande på min koloss från Kemper.

3. Look Lamar Trickstick

Look Trickstick
En absolut hopplös men dödligt snygg bräda, Look Lamar Trickstick. Döpt efter teamåkaren Bert Lamar.

En värdelös bräda att åka på, men gudabenådad att se på. Designen fick även hårda skatekids att vända på huvudet. Min brädkompis nummer ett, Karim, som bland annat var med på resorna till Klimpfjäll och Riksgränsen, hade en Look Lamar Trickstick. Jag var avundsjuk, han hatade den. Den var tänkt som en bräda för mogul, dvs puckelpist. Vem åker puckelpist med snowboard?

4. Crazy Banana

Crazy Banana
Crazy Banana hade coolast vibe och snyggast logotype, en solande banan med oversize solbrillor à la Tom Cruise i Föräldrafritt.

Allt Crazy Banana var helt crazy. Designen, prylarna, kulten. Den påminde om känslan runt Hot Tuna, ett surfmärke som var smärtsamt mycket inne ett par år i början av 1990-talet. Hade man en t-shirt + hoodie från Hot Tuna var kvällen rätt så avgjord bara man hamnade i rätt sällskap runt en brasa ute på udden vi kallade Dionysos.

5. Avalanche Kick

Avalanche Kick
Avalanche Damian Sanders Pro Model, cirka 1990.
Damian Sanders
Damian Sanders och Steve Graham åkte ofta ihop på film. De känner varandra fortfarande. Affisch för filmen Condition Vuarnet, 1990.

Gud på den tiden, dåren Damian Sanders, körde Avalanche. Det räckte för oss och mig. Damian Sanders gjorde overkliga hopp – i hårda pjäxor. Say no more.

Jag hade en kort period en Avalanche Kick, men bröt den och fick köpa en ny, camp väntade i samband med säsongsöppningen i Lindvallen. Det blev en svensk (!) G-spot, som också gick av. Damian Sanders körde som vi ville våga köra.

Jag har inte kvar videon Snowboarders in Exile på VHS, men videon i sin helhet finns på YouTube. Är du det minsta intresserad av snowboard, men inte tillräckligt på långa vägar för något så vrickat som att se en snowboardfilm, tycker jag ändå att du ska se den här.

6. Burton Brushie

Burton Brushie
Det har hunnit bli 1995 och brädorna har hittat ut i butiker som Stadium och Intersport. Där kostar en Burton Brushie 1995 drygt 6 500 kr, bindning och skor tillkommer.

Det skrevs så mycket om den här brädan i svensk snowboardpress så jag gick nästan och köpte en. Men den var dyr, svinigt dyr, och jag hade en ny Morrow Spoon.

Min Morrow var en demobräda som aldrig gick i produktion. Synd var det, för brädan var fantastisk. Det är fortfarande den jag åker på och den har visat sig oförstörbar, trots ihärdig offpist svensk modell, det vill säga mer sten än snö.

Dessutom är min Morrow den bräda jag satt mitt hittills bästa trick på: en perfekt 720 direkt under liften i Stryn, en sommar för länge sedan. I orange Stüssyhoodie och långt böljande hår och svart filthatt. Att liften jublade gjorde gott i ett glin, långt innan barn, villa, Volvo, vovve och allt det där…

Åka Skidor omslag
MANUALEN Åka Skidor lästes ut och in, fram och tillbaka. Här läste jag för första gången om monoski, snowboard, Buggaboos, Telluride. Ja, allt det där riktigt viktiga.

Vad är kvar på listan?

Kvar på listan är monoski. Alltså en bred skid-skida med bindningarna monterade bredvid varandra i åkriktningen.

Jag har varken haft en eller provat en. Ändå började mitt intresse för något annat än de vanliga skidorna med ett monoskireportage med magiska bilder av Felix S:t Clair-Renard (läs denna underhållande levnadsteckning) i Åka Skidor, någon gång i slutet av 1980-talet. Men det blev snowboard i stället, och bra var nog det. Enligt vad jag sen förstod var monoski snyggt men hopplöst att åka, så länge lössnö inte fanns att tillgå. Men snyggt var det!

Monoskidåkare
Monoskida. Förstås med tillhörande vitt läppmoj. Det skulle vara så på bilderna på den tiden.
Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.