Merpaket i naturen
Jesper Odelius skriver om skit i naturen och slappa föräldrar med slafsiga barn.

NEDSKRÄPNING: Det är som med hundskit på trottoaren; det är inte hundarna, utan hundägarna man vill åt. Dumles slogan ”Det är kolan man vill åt”, kunde översättas till ”Det är föräldrarna man vill åt”. Men förmodligen är det för sent.

TA UPP BAJSET. Och visst vill man åt föräldrarna som inte klarat av barnens uppfostran på ett grundläggande plan: lärt barnen att vi inte skitar ner för andra. Att om vi tappar något så tar vi upp det.

För sopmängderna där ute växer, högvis längs parkvägar, snaskigt och farligt på lekplatserna, skit inne i stan, ja överallt ligger skit efter glin som borde veta bättre. Förstås syns sopor varstans efter vuxna också, som strösslar cigarettpaket och snusdosor där de kommer åt.

Så jag ser ju kopplingen: bolmande förälder med motigt i livet eller bara intresset någon annanstans har slafsig unge som släpper chipspåsen (middagen?) rakt ner på gatan eller gräset när innehållet är slut.

Degenererade ideal – eller DNA?

Jag vill inte yra om degenererat DNA, men nog vill man ana någon åtminstone ”mjukvarudefekt”, när det med så många barn misslyckats så totalt från föräldrahåll. För nedskräpning är en bredare fråga än själva pappret på marken. Det handlar om respekt för andra, för våra gemensamma ytor och respekt för natur och djur. Allt det där skiter man i när man skitar ner.

I Sverige kan någon annan rycka ut

Men nu är det kanske inte hela världen att strunta i oss andra. Man kan skräpa på som man vill? För i Sverige finns ju alltid någon annan som kan rycka ut. Någon annan som kan jobba, när nu jag inte vill det. Någon annan som kan plocka upp (och tycker att det är kul och vettigt) när jag inte vill. En del av förklaringen till nonchalansen finns kanske i det sedan decennier dominerande politiska blockets populistiska doktrin: hur vi inte har några skyldigheter, bara rättigheter.

Då kanske det går som det har gjort. Att vi skiter i vår nästa. Det har vi ju rätt till!

Pringlesrör i naturen
Ett rör med Pringles går väl finfint att bara släppa ifrån sig.

 

Jesper Odelius

Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.

1 COMMENT

Kommentera