Hur tusan hamnade jag här? Jag som mentalt var inställd på en födsel den 3 juni. Idag ringde jag till förlossningsavdelningen för att boka till för det extra ultraljud man gör när man gått över tiden en vecka.

150629 GravidmageNär det brast…

– Vill du komma på morgonen eller eftermiddagen? frågade ultraljudsbarnmorskan vänligt i telefonen.

Helt plötsligt hör jag mig själv snörvla till och tårarna börjar spruta. Jag orkade inte mera. Den enkla frågan tippade mig över kanten och jag började storgråta och ville helst bara checka ut. Jag har varit jävligt beredd i 27 dagar! Tjugosju!!

Jag hör barnmorskan samla sig på sin ände av linjen.
– Jag vet att det är jobbigt att vänta, jag bokar in dig till en tid imorgon bitti.

Jag tackar för samtalet och den inbokade tiden och lägger mig på sidan i sängen.

Jag rör mig inte en millimeter…

Totalt näck, svetten rinner på hela kroppen eftersom vår lägenhet har fönster mot den gassande solen. Jag snorgråter en kvart och inbillar mig den 6 kilos bebis som nu växer i min mage varje sekund den stannar i magen, jag tänker på allt som kan gå fel och hur dagarna bara flyter ihop i väntan.

Vår semester som skulle användas till att packa ihop hemmet men där maken sitter och spelar TV-spel och retar gallfeber på mig bara genom att existera, samtidigt som han gör allt för att jag ska ha det bra.

 

150629 Ylva och pappa

 Jag lugnade mig. Tog en dusch och har återgått till att vänta….

Marie Widerberg

Marie Widerberg är Stunders redaktör. Hon älskar äventyr och har alltid något kul på gång. Hon har bland annat cyklat från Stockholm till Malmö med en ettåring och drömmer om att åka trike med familjen längst med Vietnams långa kust.
Kontakta Marie på marie@stunderavlycka.se

Kommentera