Provning Hirsch Vineyards på Johan Lidby Vinhandel
Jag antecknade så pennan glödde och använde allt papper jag kunde komma över.

Det ska sägas direkt: jag är ingen vinsnobb. Därför tycker jag ofta att det är direkt tröttsamt att läsa de verkligt inbitna vinspalterna, så jag förstår vad som avskräcker många från att lära sig mer. I dag var jag inbjuden till en provning av viner från Hirsch Vineyards där provningen förestods av ingen mindre än Jasmine Hirsch, en välkänd vinpersonlighet, ung och kvinna därtill.

Annars är vinet männens värld, precis som ännu mer finkrogarnas. Jag hoppas att det blir ändring på det, genusvetarna får ursäkta, för det är skillnad på manligt och kvinnligt. Jasmine Hirsch upplevs dessutom under de två timmar som vi får lyssna till henne inte som en man i kjol, utan som en cool tjej som gillar vin och lyssnar på sin far, grundaren David Hirsch. Men som också spjärnar emot när hon tycker att pappa har fel.

Vin som kostar ska också smaka

Hirsch Vineyards har den goda smaken att ha en med vinindustrins mått mätt försvinnande liten produktion. Pinot Noir står i fokus som hos många andra producenter på den amerikanska västkusten, men Hirsch går sin egen väg – och tar tid på sig, något som kostar för en liten producent. Att behålla osålt vin på lager utmanar såväl nerver som likviditeten, men också tålamodet hos en vinvärld allt mer van att inte vänta på drickfärdiga viner, en knappast önskvärd men begriplig utveckling.

Hirsch Vineyards
Från vänster: David Hirsch med grannen, utrustad med nävar och nerver nog att köra skörden på de vindlande stigarna till vineriet. Snö i april: Se på bergen i bakgrunden. Dimman når sällan upp till Hirsch utan ålar sig genom dalgångarna nedanför, skapade av den tektoniska aktiviteten längs San Andreasförkastningen. Crew: Styvmor Hirsch, David och Jasmine. Familjen och all personal lever på gården.

Ni får inga siffror, men lita på mig – det här är hantverk på en hantverksnivå. Om jag får uttrycka mig så. Jasmine Hirsch bombarderar oss med bild efter bild i en presentation som handlar om vägen fram till det vi ska få i glasen, och stämmer hälften tycker jag rentav synd om Hirsch. Livet som vinbonde är ingen dans på rosor!

Det visste jag redan, men det är lätt för oss glada drinkare att glömma när vi rusiga kisar genom vårt romantiska dis för att trängtande ana sagoslotten där vinet droppar fram rofyllt och perfekt i de väntande buteljerna. Verkligheten är en annan, där vinbonden är först på plan, sist av plan och gärna också aktiv de där timmarna då kroppen skulle ha reparerats under sömnen.

Jasmine Hirsch berättar också om just det, nattarbetet. Relativt kort in i programmet säger hon som kommentar till ett fotografi en rekordvarm dag av en ”Hirsch” pärlande av svett bland druvklasarna: att gården tidigare skördade på dagen, men hur skörden numera sker nattetid. Det är logiskt. När du skördar på dagen börjar vinifieringen redan ute på fältet. Knappast önskvärt med de maniska kvalitetsambitioner som blir tydligare ju längre in vi kommer i föredraget.

Två timmar går fort – Jasmine Hirsch är magnetisk

Två timmar går fort och med en och annan från församlingen hyggligt intressant fråga också för oss andra att lyssna till stänger Jasmine Hirsch föreställningen med 30 sekunder tillgodo, utan att en minut har varit tråkig. Det ska vara en amerikan till något sådant.

Provning Hirsch Vineyards på Johan Lidby Vinhandel
Jag antecknade så att pennan glödde och använde allt papper jag kunde komma över. Här är uppställningen, några flaskor riktigt svåra att få tag på. Årgångarna var 2013, 2012, 2011, 2010 och provningen extremt intressant, inte minst åren 2013 och 2012.

hirsch-vineyards-provning-johan-lidby-vinhandel-jesper-odelius-stunder-av-lycka-2

Klockan är 16:00 på Polhemsgatan och vi har förstått Jasmine Hirschs mission: att fortsätta ett långsiktigt arbete att förstå jorden och naturen kring Hirsch Vineyards och att göra spännande vin. Vi har njutit tre små rätter och – givetvis chers amis et amies – smakat vin. Viner som jag normalt inte närmar mig. Till det är priset för högt, men framför allt tillgängligheten botten. Jag som gillar att sno med mig en flaska i farten när jag springer genom valfri Systembolagsbutik, inte sällan med två små i släptåg som inte alls vill ställa upp på pappas shoppingrunda. Jag får helt enkelt inte till det med en sån som Jasmine! Det är för små produktioner och mycket av det bästa hittar inte på effektiva sätt till Sverige.

Men den här dagen fanns varken bekymmer över tillgång eller pris. Importören Johan Lidby Vinhandel stod för festen och med arton deltagare, sjutton lärde samt undertecknad, var min roll som kattens bland hermelinerna: när vi efteråt får mail från Pauline Ekberg Åhlin, marknadschef på JLV, ser jag de stora namnen i mottagarlistan.

Hur VIP-gänget skriver, om de skriver, om en eftermiddag som denna vet jag inte, och jag bryr mig inte heller. Jag skriver för er, kära läsare, och ni blir fler och fler som gillar min melodi: att skriva om vin på ett sätt som blir läst. Just i dag blir en del av mitt sätt att inte tillhandahålla provningsnoteringar på vinerna, utan i stället sammanfatta mitt intryck av producenten Hirsch Vineyards och av Jasmine Hirsch.

Hirsch Vineyards – en egen melankoli

När jag skriver det här har jag snön djup utanför fönstren mot sjön, långt ut i skärgården, isen gnistrande nedanför, tyst, orörd och väldig, med Michael Bublé på repeat i datorns små högtalare.

Det är en stämning långt ifrån det ömsom rått fuktdrypande ömsom obarmhärtigt bladbrännande knallvarma, av San Andreasförkastningen söndermalda, lutande, rasande lerjordigt smulsandigt stendammiga lynnigt underbara himmelhelvete, fem kilometer från Stillahavskusten, där Jasmine Hirsch med pappa David med sällsynt fokuserat tunnelseende gör sitt vin på en plats där jorden rör sig under fötterna.

Jag skrev helt nyligen här på Stunder av lycka om ett annat av vinvärldens självlärda genier, Charles Smith och jag har skrivit om Randall Grahm. Det självundervisande kommer Jasmine tillbaka till ett par gånger. Att pappan saknat formell skolning, provar sig fram och lyssnar på magens kompass – han experimenterar och justerar, mitt absoluta favoritförhållningssätt alla kategorier till smått som stort här i världen.

Jasmine Hirsch
Jasmine Hirsch talar ledigt men passionerat nästan non stop i två timmar om arbetet på Hirsch Vineyards.

För mig räckte det för att där i den tjusiga källaren hos Johan Lidby, och för överskådlig framtid, bli akut sugen på mer från Hirsch Vineyards. Särskilt som Jasmine på en fråga från publiken rörande principerna för biodynamisk odling svarar mellan raderna att de tokigare bitarna har lagts på sophögen av Hirsch. Däremot dissar hon ingen bokstavstrogen mångalen för att ta en billig poäng. I stället svarar hon elegant bland annat att hon tvivlar på riktigheten att en hel vinvärld en och samma dag ska ge sig ut och skörda. Hon lyssnar hellre på naturen runt knuten.

Något som intresserar mig är hur Hirsch har kartlagt sin mark, den del som går att odla (en mycket liten andel av en enorm egendom, som det visar sig), på ett sätt som jag inte känner igen från andra vinproducenter. Jag har besökt några väl valda kvalitetsaktörer och läst hyggligt mycket om desto fler, och alla talar förstås om sin terroir. En och annan tar dagliga prover och skickar på analys, men att arbeta som Hirsch, som delar upp även minsta jordplätt i ytterligare små delar, för att sedan anpassa det lokala bruket med efterföljande skörd och vinifiering, nej, det känner jag inte igen. Jasmine Hirsch kallar det micro harvesting och jag med akademisk supertungvikt på min frus sida blir nyfiken: det där ska jag ta reda på mer om.

För jag tycker att Jasmine Hirsch låter oss ana att det är ett arbete som knappt har påbörjats, det att på riktigt förstå vad som leder fram till druvan som mår si eller så. Men det blir väl Jasmines legacy, det som hon kommer att lämna efter sig när det är så dags: en djupare förståelse för platsen där familjen brukar jorden. För, som hon också påpekar, det är inte för de rastlösa och otålmodiga att göra vin. Så kommer jag att tänka på en passage i Döda poeters sällskap: That the powerful play goes on, and you may contribute a verse.

 

Det kan synas pompöst med en sådan referens, men som jag säger till Johan Lidby själv när jag går: jag är imponerad. Av Jasmine Hirsch som kommer hit, till Sverige och använder två timmar av sitt liv till att tala inför arton inbjudna hos en svensk importör. Det är så uppenbart kommersiellt felaktigt att det är värt beundran.

När jag senare i en av kontakterna med Pauline Ekberg Åhlin, marknadschef på Johan Lidby Vinhandel som hjälper mig med bilder till den här artikeln, får veta att JLV-policy är att låta vinerna tala, inte marknadsföringen, förstår jag också den låga profilen under evenemanget: äras den som äras bör. I det här fallet Jasmine Hirsch och Hirsch Vineyards. Jävligt bra gjort.

Hirsch Reserve Estate Pinot Noir – det bästa av det bästa

Vinet då? Ja, låt mig återkomma till Hirsch Vineyards framöver här på Stunder av Lycka. Framtiden är ljus. Jag ska se vad jag kan komma över av det som vi provade den här eftermiddagen. Min favorit var utan tvekan den magiska Reserve Estate Pinot Noir (provningen gällde 2012), så jag får sikta in mig på den för att därefter leverera en fullödig rapport, kommer jag bara över en flaska.

Önska mig lycka till!

Jesper Odelius
Jesper Odelius är en av grundarna av Stunder av Lycka. Han skriver om vin, mat, stil, samhälle och snygg, rolig teknik. Han är också ditt öra mot marken när det gäller nya trender, föreläser regelbundet om kommunikation och reklam. Han har skrivit boken Coacha dig själv.