Skybar
Jag tänker inte sluta drömma om att sitta på ett sånt här ställe, men man måste inte sitta i en skybar i NYC för att leva livet fullt ut.

Här ligger jag och har dödsångest – i en pöl av urin. Vänta, det finns en förklaring! Ett av barnen försåg sig med orimliga mängder Oboy inför nattsömnen och jag var för trött för att på allvar sätta stopp. Det fick jag nu äta upp. Klockan 03:20 fick jag duscha ungen, kasta ut hälften av sängkläderna och bädda med handdukar.

Jag har svårt att somna om när jag har blivit väckt och lyckades inte – trots att jag var trött nog på grund av stök natten innan och med en massa tankar att processa. Så jag låg och funderade, halv fyra på natten, i stället för att sova. Ni vet kanske hur tankarna kan vandra i vargtimmen…

Go blue!

Veckan som gick hade jag lyssnat på P1 om världens blå zoner. Det tänkte jag på nu, halv fyra på natten. Blå zoner är ställen där människor blir allra äldst i världen. Det är inte de ställen som du kanske tror, som Himalaya, eller turkiska bergsbyar impregnerade av yoghurt. Nej, de äldsta finns på andra obskyra ställen, gärna öar: Okinawa, Sardinien, Ikaria i Grekland och Nicoya i Costa Rica – blå platser.

Två svenska män har nu skrivit en bok i ämnet blå, nämligen om hälsobringande mat, recept för ett långt och lyckligt liv. Ni förstår att jag gick igång på det? Jag köpte TRE…

IMG_8627
BLÅ MAT. Tricket är att äta det du helst odlat själv, tillreda när det är färskt och begränsa dig till måttliga mängder, allt tillsammans med dom som betyder mest för dig. Under måltiden ventilerar du din plan de vida…

Maken hämtade böckerna åt mig. När de små somnat satte jag mig för att läsa. Boken tillförde inte så mycket utöver det som jag hade hört i P1 och jag kände mig lite trött – jag hade konsumerat igen.

Men det var budskapet jag var ute efter: självhushåll, hönshållning, odla rätt, äta rätt, bli urgammal – och frisk. Jag ska ge er de fyra ledtrådarna:

Den blå maten, recension av Anna Voltaire, Stunder av lyckaDet där sista alltså, vad har jag för mål i livet?

Att leva lyckligt och länge har jag tänkt tidigare. Att kunna uppleva saker med familj och vänner. Resa till Karibien som jag har tjatat om. Men för att komma till Karibien måste jag jobba – hårt. Sex barn, jag och maken, charter, kan det gå på 70.000 kronor eller MER?

Nu är jag dessutom i en fas i livet med begränsat inflytande över mitt eget liv: jag går en utbildning där jag vecka för vecka byter arbetsuppgifter och utsätts för stress som jag inte önskar. Jag biter ihop, jag har huvudvärk och en sugande känsla i magtrakten: detta är inte hälsosamt.

Vi lever länge i vårt land, vi har högt utvecklad sjukvård. Detta saknas i princip på de platser där folk lever som allra längst. Människorna där håller sig friska genom att vara strävsamma och i våra ögon lätt undernärda, inte genom vårdens försorg.

Jag som till vardags ägnar mig åt vård av sjuka äldre personer, många som kan leva ett tag till med hjälp av ganska omfattande insatser från sjukvården. Då tänker jag på något som en person sa: I Sverige förlänger vi döden.

Inget sånt för egen räkning – jag ska ställa om

Min bucket list som tidigare innehöll Pyramider, Vulkaniska källor och Djuphavsdyk – den ska nu bestå av Höns, Portlak och Enkelt samkväm. Så får vi se om jag lever länge och utan en massa vård, stressa och hetsa mindre ska jag i alla fall göra. Om det så blir det sista jag gör.

Anna Voltaire

Anna Voltaire är läkare, sexbarnsmamma, formgivare, agent för designers, flitig bloggare, kokboksförfattare och husbyggare. En jordnära stockholmsbrutta med en längtan till det enkla livet. Brinner för hållbarhet och kvalitet i alla former.